Det ser onekligen ut som om militärkuppen i Honduras, då landets vänsterliberale president Zelaya störtades, kanske kommer att gå mot ett misslyckande. Kuppmakarna trodde kanske att de skulle få ett snabbt stöd av omvärlden, inklusive USA.
Så blev inte fallet. Det folkliga motståndet mot kuppmakarna blev större än väntat. En i stort sett enig omvärld, från höger till vänster, fördömer militärkuppen och betraktar fortfarande Zelaya som Honduras legale president. Avståndstagandet från kuppmakarna gör att de isoleras internationellt och inte kommer att få något stöd av omvärlden. Visserligen gör femtekolonnarna i Honduras nu ett försök att få acceptans för sitt agerande genom att skicka en delegation till USA, men förhoppningsvis lyckas de inte i sitt uppsåt. I själva verket borde de ställas inför rätta för högförräderi, ett brott som torde rendera fängelse ett antal år när väl Honduras laglige president Zelaya har återtagit makten.
OAS, EU och USA har samtliga tagit avstånd från kuppen. Till dessa tunga internationella aktörer kommer ALBA, den "bolivarianska" samarbetsorganisitionen som omfattar nio länder och med Venezuela som ledande aktör. Kuppmakarna tog gruvligt miste om de trodde att de hade stöd från omvärlden för sitt agerande.
I Sverige har borgerliga tidningar i huvudsak korrekt kallat händelserna i Honduras för dess rätta namn: en statskupp mot en folkligt vald president, även om vissa journalister och och okunniga högerbloggare envisas med att försvara denna illegala kupp. Dessa kuppförsvarande röster tycks dock vara ganska isolerade till odemokratiska extremlibertarianer på yttersta högerkanten. Huvudfåran av borgerligheten har denna gång inte gjort misstaget att försvara en militärkupp mot en demokratiskt vald president, som man gjorde i fallet Venezuela år 2002, då många ställde sig bakom det USA-stödda men misslyckade kuppförsöket mot Hugo Chávez.
Bloggarna Francisco Contreras och Ali Esbati kommenterar de senaste händelserna och de glädjande tecknen på en misslyckad militärkupp. Där finns också flera intressanta länkar för den som vill fördjupa sig, bl. a. avslöjas en del myter om processen i Honduras. Slutligen tipsar en annan bloggare mig om den smått surrealistiska kommentaren från liberala DN:s sedvanligt självgoda ledarredaktion, där statskuppen i Honduras på något mystiskt sätt skulle vara Venezuelas och Hugo Chávez fel!
Sällan har väl mediekritik av den liberala pressen i Sverige känns mer angelägen, i synnerhet för bevakningen av Latinamerika. Jag skriver en kritisk kommentar idag även på den mediekritiska sajten Second Opinion. En av de liberala journalister som ljuger allra mest friskt och ogenerat är Henrik Jönsson på Sydsvenska Dagbladet. I likhet med DN:s ledarredaktion försöker han flytta fokus från statskuppen i Honduras till Venezuela.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
3 comments:
Om inte folk hade dödats eller skadats skulle man ha kunnat skratta ut det här som "Jönssonligans sista kupp". Man misslyckades med att splittra Bolivia förra året och att avsätta Chávez 2002. Det var ändå i stora stater, och när kuppmakeriet nu inte ens lyckas i en av småstaterna är det förhoppningsvis sista gången någon försöker med det. Allrahelst som USA förmodligen inte är intresserat av gammeldags militärdiktatorer längre. Vad skall man ens ha dem till?
En intressant detalj är ju att tokarna i Honduras var hotfulla mot ett antal länders ambassadörer, och det är krigsorsak! Venezuela och Cuba kunde ha skickat trupper! Man kan undra om kuppmakarna mentalt befinner sig i ett parallellt universum och inte riktigt förstår vad som händer omkring dem?
Nåväl. DN:s ledarsida har nu bestämt sig för att statskuppen är "despoten" Hugo Chávez´fel.
http://www.dn.se/opinion/signerat/honduras-tragisk-laxa-i-reformism-1.901918
Når hæren med våpen i hånd henter en folkevalgt president på natten og setter ham på første fly ut av landet, er det et kupp. Det bør ikke være så vanskelig å innse. Og det er det som har skjedd med president Manuel Zelaya i Honduras.
Så registrerer jeg at det plutselig har vokst frem en liten hær av eksperter på grunnloven til Honduras, med ulike meninger om hvorvidt Zelaya hadde trådt over sine konstitusjonelle grenser. Etter min svært ringe forståelse er dette kompliserte og diskutable problemstillinger.
Men de hører uansett hjemme i politikken og eventuelt i jussen. Det ble jobbet med å stille presidenten for riksrett. Det er greit. Å sende soldater for å hente ham midt på natten og hive ham ut av landet - det er ikke greit.
Verden har endret seg
Hadde dette skjedde for 20-30 år siden, ville de fleste trukket på skuldrene. Militærkupp i Latin-Amerika var ren rutine.
Men mye har endret seg i verdensdelen. De fleste landene i Latin-Amerika er nå demokratier, selv om det varierer hvor velfungerende de politiske systemene er. Det eneste definitivt udemokratiske landet er nå Cuba.
Det har knapt forekommet vellykkede militærkupp de siste par tiårene, og forsøkene finnes primært i Venezuela, først i 1992, da Hugo Chavez forsøkte å gjennomføre et kupp, og så i 2002 da han selv ble utsatt for et mislykket kuppforsøk.
Derfor er det som nå har skjedd i Honduras like uvanlig i dag som det ville vært vanlig for 30 år siden.
Nye toner
Reaksjonene viser også at verden har endret seg. Riktignok forsøker Hugo Chavez som vanlig å spille Yankee-kortet, og hevder at USA har vært involvert i kuppet i Honduras.
Men Obama-administrasjonen fordømmer kuppet og har støttet en resolusjon i FN som oppfordrer alle land til ikke å anerkjenne den nye regjeringen i Honduras.
Det er åpenbart at dette har sammenheng med at den kalde krigen mot Sovjetunionen og landets kommunistallierte, er over. På samme måte som det ikke lenger slår helt an når Chavez ser yankee-imperialister på høylys dag, fungerer det ikke lenger like godt for høyreorienterte kuppmakere i Latin-Amerika å appellere til USA ved å vise til den røde fare.
Håpet er at dette også gjør det lettere å finne en fredelig løsning i Honduras, og at dette vil befeste den demokratiske trenden i Latin-Amerika.
Post a Comment