Tidskriften "Nature" uppmärksammar Arnason-affären

Det händer mycket i samband med Arnason-affären på Lunds Universitet. Nu uppmärksammar även tidskriften Nature Ulfur Arnasons avstängning (för er som inte sitter på universitetsbibliotek funkar dessvärre inte denna länk, eftersom Nature inte är en "Open Access"-tidskrift). Artikeln är något vinklad, i så mån att den fokuserar på "The Swedish Gene Institute", ett institut som mig veterligen inte finns. Vad artikelförfattaren inte har förstått är att genetiken i Lund ingår i en storinstitution som heter Cell- och Organismbiologi (COB). Men detta är en detalj i sammanhanget.

Det är inte särskilt smickrande för Naturvetenskapliga Fakulteten att uppmärksammas på det här viset, och det faller ytterligare en tung skugga över de två mest ansvariga: Torbjörn von Schantz och Susanne Widell. Deras usla ledarskap har nu gett rubriker internationellt, och bilden som framträder är en korrupt och auktoritär fakultetsledning som inte klarar av att ta kritik utan stänger av oppositionella. Det skadar bilden av Lunds Universitet och riskerar i förlängningen att medföra rekryteringsproblem av personal och studenter.

Det kanske inte dröjer många timmar innan von Schantz och Widell upptäcker även denna blogg och mina kritiska poster och kräver att jag ska stänga ner den. Diktaturens kreatur brukar ha svårt för att acceptera opposition mot den egna maktpositionen. Det kommer dock inte att lyckas. Jag och flera kollegor kommer att kämpa emot den här fullkomligt verklighetsfrånvända fakultetsledningen. Idag hölls ett stormöte bland professorerna som jag dessvärre inte hade möjlighet att delta i. Ett uttalande kommer att släppas från detta möte, vilket antagligen kommer att sätta ytterligare press på fakultetsledningen. Fakultetsledningen har gjort ett otroligt klavertramp, och om de inte backar kommer den här affären att fortsätta för lång tid framöver och förlama fakultetens löpande arbete.

Jag börjar misstänka att det nu bara är en tidsfråga innan ett avgörande sker i den här affären. Frågan är om inte Widell och von Schantz kan se sina dagar som ledande fakultetsföreträdare räknade? Ett sådant här uppblossande mediadrev lär inte bli lätt att få stopp i första taget. Genom sitt oskickliga och auktoritära agerande har von Schantz och Widell sått draksådd och har nu förlorat mycket av den nödvändiga legitimitet som en fakultetsledning måste ha bland sina anställda, som ytterst är de som har gett dem förtroendet att leda genom valprocedurer.

Jag har själv föreslagit att frågan om misstroendevotum mot von Schantz och Widell bör väckas. Det återstår att se om detta är för tidigt, men jag börjar ana att det kan gå snabbare än vi anar. Dessa båda figurer borde kanske börja se sig om efter andra uppdrag snart.