EU-valet är över för denna gång, och de stora vinnarna blev Piratpartiet (PP) och Miljöpartiet som båda gick kraftigt framåt. Över hela Europa blåser det i övrigt högervindar, och vänstern och socialdemokraterna går bakåt. Kan man dra några slutsatser av detta?
För mig är det inte förvånande att Vänsterpartiet gör ett dåligt val. Partiet har uppenbara problem att profilera sig och visa att man skiljer sig från Socialdemokraterna. Vänsterpartiets förstanamn, Eva-Britt Svensson, verkar på många sätt vara en sympatisk, hederlig och välmenande politiker, men tyvärr alltför mycket av en blek sossekopia utan långsiktiga visioner om ett annat samhälle. Eva-Britt Svensson symboliserar därmed hela vänsterns, och i viss mån socialdemokraternas problem: oförmågan att måla upp en vision om ett fundamentalt annorlunda och bättre samhälle.
Här tror jag att den traditionella vänstern kan lära sig en del av Piratpartiets framgångar. PP kan kritiseras för mycket, bl. a. sitt naiva förnekande av den i högsta grad grundläggande höger-vänsterskalan, liksom den naiva tilltron till att ny teknik och att internet skulle vara lösningen på samhällets alla problem. Partiet har attraherat libertarianer på högerkanten och är ett i många avseende teknokratiskt och manligt parti. Samtidigt har piraterna ändå lyckats visa att man kan ta sig in ett parlament på att driva uppenbart ideologiska frågor, bortom mantrat "Vård, skola, omsorg" som upprepas till oändlighet av såväl traditionella höger- som vänsterpartier.
Piratpartiet har "ägt" upphovsrätts- och integritetsfrågorna och har förvaltat dessa frågor på ett skickligt och trovärdigt sätt. Man har lyckats förmedla en vision - förvisso inkomplett men ändå trots allt en vision - om ett nytt samhälle med fri kultur och personlig integritet. Det är inte dåligt arbetat i en tid när plånboksfrågor tenderar att skymma sikten för de bredare ideologiska framtidsvisionerna. I viss mån kan de grönas framgångar i Europa också sägas avspegla samma fenomen: uppenbarligen är många väljare beredda att sätta klimat- och miljöfrågorna före många plånboksfrågor. Politiska rörelser måste ha modet att avvika från huvudfåran, utmana och ta risker, risken att stöta sig med vissa väljargrupper. Raka motsatsen till den "triangulering" som såväl socialdemokrater och moderater har ägnat sig åt de senaste åren.
Vänsterkrafternas stora framtidsutmaning måste vara att erövra den socialistiska dimensionen i upphovsrättsdiskussionen. Piratpartiets teknokratiska vurm för ny teknik och dess välsignelser måste granskas kritiskt och alternativa socialistiska perspektiv på upphovsrätten måste etableras i den politiska diskussionen. Upphovsrätt och immaterielrätt handlar om så mycket mer om fri tillgång till musik och fildelning. Det handlar om synen på ägandet och makten, och gränserna för det privata ägandets makt. I upphovsrättsfrågorna finns en ideologisk sprängkraft, nämligen den om stora privata företags maktambitioner över vår vardag.
Piratpartiet kan, i bästa fall och helt omedvetet, bidra till att öppna en spricka i synen på det privata ägandets välsignelser. Den sprickan bör vänsterkrafter arbeta för att öppna upp i form av makt- och ägandekritik, t. ex. genom att driva frågor om digital och kulturell allemansrätt, saklig kritik mot privatisering av genmodifierade organismer (GMO:s), öppen källkod och fri programvara och rätten till tillgång på generiska läkemedel. I samtliga dessa områden finns det en grundläggande ideologisk skillnad mellan dem som vill att sådan icke-materiell kunskap ska kunna ägas och inhägnas via föråldrade upphovsrätts- och patentlagar, och de i den unga generationen som vill att icke-materiell kunskap ska vara gemensam egendom. Här finns ett guldläge för radikala vänsterperspektiv och radikal kritik av det privata ägandets makt och hur det privata ägandet begränsar teknikutvecklingen och demokratiseringen via internet. Det sistnämnda är inte minst viktigt när så mycket av denna icke-materiella kunskap har framtagits och finansierats med gemensamma skattemedel.
Jag har nyligen fått en inbjudan av lokalavdelningen i Lund till Vänsterns Studentförbund (VSF) att hålla ett föredrag om dessa frågor utifrån ett naturvetenskapligt forskarperspektiv. Exakt tidpunkt för detta evenemang är ännu ej bestämt, men det blir troligen i början av september. Jag kommer att återkomma med mer information om tid och plats vad det lider. Hursomhelst så är det hög tid att vänstern engagerar sig ännu mer i upphovsrättsfrågorna än man har gjort hittills.
Posts
16 comments:
I viss delar av Europa går vänstern fram i mandat och/eller väljarstöd, Irland, Cypern, Grekland, Malta, Portugal, Frankrike för att nämna några exempel.
Du har rätt Erik, men jag undrar om V är intresserat av att göra den uppryckning nu som borde ha skett för åratal sedan? Hade man varit intresserad hade det väl redan skett antar jag.
Några vänsterframgångar på andra håll i Europa förändrar knappast den negativa bilden. Och det omskrivna NPA i Frankrike kom väl inte in i Parlamentet?
Jag la min röst på Eva-Britt faktiskt, inte bara för att mitt hjärta sitter till vänster utan för att hon faktiskt kämpat hårt och konkret för att skydda medborgarna mot de värsta excesserna i Telekompaketet. Kombinerat med Alice åströms engagemang mot FRA-lagen förra året känner jag att Vänstern fortfarande är ett parti för mig.
Vad som då gör mig både trött och ledsen är att partiledningen på V tydligen inte alls har någon insikt om vilka guldkorn de har i organisationen. De borde gått ut med buller och brak och slagit på alla trummor för det deras representanter gjort för att värna medborgarnas rättigheter, men istället var det samma gamla fokus på att visa att man har "rätt" bakgrund.
Jag fattar faktiskt inte varför de är så bedrövliga att nå ut i dessa frågor - nu snor senkomna miljöpartiet unga väljare från dem.
Erik
Vad skall jag leva på som lever av min icke materiella kunskap som jag erhållit som en kombination av envetet pluggande,kunskapsletande statens insatser via skola och teknisk högskola.
Skall jag under dagen ge bort mina immateriella kunskaper och på kvällen besöka kommunens socialkontor.
Man kan "spåna" som du gör men hur man än beter sig så landar man i försörjning och att man behöver pengar för att köpa mat och tak över huvudet.
Eller skall det också ingå i "open source" systemet.
Jag fattar helt enkelt inte denna debatt. Den är inkonsekvent och självcentrerad.
Självklart kan man bestämma vissa sk specialarenor där all forskning och produktframtagande skall vara "open source" eller statlig.
Men gör vi detta så sätter vi automatiskt gränser för kreativitet och förnyelse.
Där är väl problemet.
Och någonstans i botten handlar det väl om variation, selektion och drifter.
Är inte kreativitet en logisk konsekvens av variation och selektion.
Piraterna tar sig friheten att döma ut en viss typ av begåvning och selektion av renodlat egocentriska orsaker.
Det benämner dom "integritet".
Övervägande del av Piraterna skulle aldrig prata om integritet om de inte hade egenintresset i botten.
Dom kör med en dubbel agenda.
Jag har alltid ogillat dubbla agendor.
Det är oärligt och cyniskt.
Den lilla del som faktiskt bidrar till "open source" rörelsen "rockar däremot fett".
Men det är en helt annan fråga än den stora massan som utnyttjar andra människors kreativitet och skapande.
Kan vi inte hålla isär det destruktiva och kreativa så blir debatten en gigantisk "kökkenmödding" och biprodukten blir en trasig moralsyn.
Just nu tycker jag att samhällsdebatten i denna fråga är en enda röra. Ingen verkar kunna sortera begreppen och logiken.
Det utnyttjar Piraterna och de partier som driver helt frisläppt fildelning.
Anders B Westin:
Som framgår av mitt inlägg är jag långt ifrån okritisk mot piraterna. Läs det gärna igen.
Dock menar jag att frågan om betalningsmodeller bör hållas ute från den principiella diskussionen om ägande- och upphovsrätt (vilka för övrigt inte är samma sak). Självklart ska skickliga personer med nödvändiga specialkunskaper som du ha betalt för ert arbete. Precis som skickliga forskare ska ha det. Men detta är en annan diskussion och jag menar att betalningsmodellerna inte bör blandas in i denna diskussionen om upphovsrätten och dess gränser överhuvudtaget.
Utan att gå så långt som Rick Falkvinge (PP:s ledare)så menar jag ändå att han har en poäng i att det är planekonomi om man i upphovsrättsdiskussionen ständigt ska behöva förklara hur artister ska få betalt när man argumenterar för fildelning för eget bruk. Visst ska de få betalt, men det ska inte vara ett absolut krav att man måste redovisa exakt HUR när man argumenterar för en moderniserad upphovsrätt. Kritikerna av fildelning bör klargöra att de förespråkar planekonomi när de ständigt kräver att man måste redovisa hur artister ska få betalt. Det vore nämligen intellektuellt hederligare, eftersom frågan drar uppmärksamheten från själva huvudfrågan: den om det är önskvärt eller ens möjligt att stoppa fildelningen utan att ta till såpass auktoritära metoder så att vi får ett samhälle som mer liknar Nordkorea och DDR än den demokrati vi vill leva i.
I korthet: OM det är en konflikt mellan artisters behov av att tjäna pengar på CD-skivor och rätten att slippa bli avlyssnad på internet, så offrar jag hellre det förstnämnda. Jag lever hellre i en demokrati helt utan musik än i en diktatur där musiker kan fortsätta tjäna pengar på CD-skivor, till priset av oacceptabel avlyssning.
Nu vet ju både du och jag att det inte är riktigt så enkelt och att musik kommer att fortsätta att produceras, med eller utan de nuvarande upphovsrättslagarna. Musik har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Musiken fanns långt innan de nuvarande musikbolagen, och kommer att finnas även i framtiden sedan dessa enorma kolosser gått omkull och inte finns mer. Precis som all annan kulturell och innovativ verksamhet som människor ägnar sig åt och som man kommer att fortsätta ägna sig åt.
Erik skriver: "Här finns ett guldläge för radikala vänsterperspektiv och radikal kritik av det privata ägandets makt och hur det privata ägandet begränsar teknikutvecklingen och demokratiseringen via internet. "
Hmm, om du jämför socialistiska länder med kapitalistiska så tror jag du snabbt kommer till insikt att detta inte är sant.
I den del av världen som efter andra världskriget valde kapitalismen (med patent och upphovsrätt) skedde en teknikutveckling utan historiskt motstycke! I den socialistiska delen skedde en betydligt långsammare utveckling, och den som skedde byggde inte i ovesäntlig del på industrispionage mot den framgångsrika kapitalistiska världen.
Det är intressant att se hur den vänstervåg du tidigare ansåg dig se i världen och Europa nu vänts till en högervåg. Verkligheten tar lätt en ny vändning när man går från önsketänkande till hårda fakta.
Jag tror du missar en del av anders argument ovan. Rätta mig om jag har fel, men du har tidigare prata om både film, musik och böcker i dessa upphovsrättsliga sammanhang. Om Anders håller en föreläsning, skriver en bok så tycker du någon annan skall få kopiera detta? I så fall tar du ju ifrån Anders hans försörjning. Någon annan parasiterar ju då på hans kunskaper och hans hårda arbete.
Musikindustrin har tydliga strukturella problem. De har haft en monopolställning och det är detta som drivit fram fildelningsbehovet från första början.
Det finns andra sätt att hantera denna monopolställning än via fri fildelning.
Varför skulle jag skriva en bok om mina specialistkunskaper om någon annan kommer tjäna pengarna på mitt arbete?
Det kan hända, och är förmodligen sant, att både den gamla och nya upphovsrättslagen behöver reformeras. Men viktigt är att med denna reform inte kväva den marknad av kunskap, talang och drivkraft som Sverige och världen så väl behöver.
Men är det dock inte typiskt för vänster? Vad som ju är kännetecknande för alla världens vänsterekonomier är ju just en kvävd och döende ekonomi....
En inte ointressant annekdot:
Här i Kina kan jag gå ner till den lokala skivbutiken och köpa senaste CD eller DVD, ofta innan de ens kommit ut. Varje skiva kostar ca 10 kr. Givetvis är dessa olagliga kopior förbjudna. Samtidigt ligger den lokala polisstationen två kvarter bort.....
De som tjänar pengar på denna hantering är maffian, ingen annan. Ja, kortsiktigt konsumenten, men när maffian växer sig starkare förlorar den lilla människan.
Thomass:
Jag vet inte om man ska dra alltför djärva slutsatser av ett val med 40 % valdeltagande till ett parlament som saknar stor legitimet i många europeers ögon.
"Vänstervåg" respektive "högervåg" är dessutom fenomen som inte enbart kan analyseras i termer av partipolitiska upp- och nedgångar. Varken Vpk (V:s föregångare) eller något av de andra vänsterpartierna hade mer än 4-5 % av rösterna under vänstervågen på 1960- och 1970-talen. Ändå vågar jag påstå att det var en vänstervåg, eftersom hela samhällets värderingar, inklusive de borgerliga partierna, var klart förskjutet åt vänster.
Så mitt råd är att inte stirra sig alltför blind på PARTIpolitik när man diskuerar politiska strömningar. Den mesta politiken och politiska diskussionerna sker alltid utanför de parlamentariska församlingarna, som bara avspeglar EN del av den politiska samtiden.
Erik
Att förbjuda rätten till ohejdad fildelning behöver inte innebära att man gör internet "totalkontrollerat".
Istället för att ge sig på "missbrukarna" så ger man sig på langarna.
Langarna är i detta fall de personer som bygger och frontar webbsidor som kopplar ihop den offentliga kollektiva gruppen.
Dvs det är just Pirate Bay, "Tanka Fett", YouTube, mm som skall olagligförklaras och jagas så länge de inte klarar av att filtrera bort upphovsrättsskyddat material.
Ungefär på samma sätt som vi skulle göra med en restaurang eller en "idrottsförening" som langar alkohol till minderåriga.
Vi måste rädda den framtida internetarenan från en kollektivt moralsammanbrott.
För mig handlar det om grundläggande moralprinciper och mänskliga rättigheter.
Kommer jag på en immateriell produkt vara sig det är musik, film, konst, litteratur, vetenskapsartikel, dataprogram, dataspel mm som jag vill sälja på en marknad så måste vi ha ett system där otillbörlig mängdkopiering är olagligt och beivras.
Det är ju mängdkopieringen via enormt stora öppna offentliga gruppkollektiv (flera hundra tusen eller miljoner hopkopplade)som är det stora problemet.
Småskalig kopiering mellan små kompisgrupper kan aldrig skapa samma typ av moraliskt underskott och inte heller lika stor skada på de som skapar och producerar.
Erik
Vilka känslor skulle du få om jag rakt av kopierade dina alster och skrev under med mitt namn och publicerade detta ideellt i olika sammanhang. (För att vinna personlig men inte yrkesmässig status.)
Känner du ett reflexmässigt obehag så bör du beakta att det är just detta obehag som musiker, speltillverkare och författare upplever när deras alster sprids till hundratusentals personer via nätet.
En reflexmässig ilska.
I grund och botten handlar det om "sexuell status" och gruppselektion. De grabbar som har flest filmer och mest musik att erbjuda BT - arenan har högst status och får mest bekräftelse från sin subgrupp.
Denna status har de snyltat från de som egentligen borde få status.
Dvs: Skaparna.
Vinner man inte sexuell status och eller kan försörja sig genom skapande så tvingas man syssla med annat. Tex Kriminalitet eller "lägga sig på golvet och bli utslagen"- strategin.
Jag väljer hellre en väl vald övervakning/stigmatisering då jag då vet att "flockens felbeteenden" inte är socialt accepterade.
Den stora massans felbeteende är minst lika degenererade som ledarnas felbeteende.
Jag har aldrig förstått varför det ena skall slätas över medan det andra fokuseras.
Vad skall man ha integriteten till om man inte klarar av att vara laglig. Personer som sysslar med otillbörligt utnyttjande måste ständigt eftersökas och beivras.
Annars får vi ett sjukt ego-samhälle.
Detta är grundprinciper oavsett marknadsekonomi eller ett marxistisk samhälle.
Åtminstone så länge "Homo Sapiens" hjärna är som den är.
MVH
I valet 1968 fick socialdemokraterna sitt näst högsta röstetal någonsin och egen majoritet i riksdagen.
Så nog syntes vänstervinden även i röstetalen Erik.
Men du har också en poäng i det du säger. Det måste ju dock ses som en demokratiskt förlust om en minoritet ändrar samhället.
Men som sagt, var det så? Från 1968 och 3 år framåt styrde sossarna med egen majoritet. Från 1930-talet till 1976 satt sossarna oavbrutet i regeringställning (med kommunisterna som stöd).
Så nog hade de all tid i världen att vrida samhällsordningen vänsterut, vilket de också gjorde.
Hur ett val går är nog en av de bästa mätarna på vad folkets sympatier står som vi har.
Sedan kan man ju som individ välja bort fakta för att det bättre skall passa den världsbild man vill tro på, men Erik du brukar vara en förespråkare för fakta framför tro, även om det smakar illa i munnen, eller?
Thomass:
Nja, jag är inte säker på att valen är så bra mätare på de grundläggande samhällsvärderingarna som finns på djupet.
"Högerpartiet", som senare blev Moderaterna hade c. a. 1020% av rösterna under många decennier, men det var först under 1980-talet som deras värderingar fick spridning utanför de egna rösteskarorna. Jag vågar nog påstå att det rådde en högervåg under 1980-talet, med aktiv idédebatt på högerkanten och starkt MUF, trots S-styre.
Dessutom röstar folk ofta på ett parti "i brist på bättre" och i Riksdagsvalen så är soffliggarna (20 % av väljarkåren) tredje största parti. Det finns ett (berättigat) missnöje med de existerande politiska partierna, och jag vågar nog drista mig till att påstå att alla etablerade partier befinner sig i någon form av förtroendekris. Vilket bl. a. PP:s framgångar delvis är ett uttryck för.
Det är möjligt att det finns en högervåg i Europa, just nu. Men jag är inte säker på att EU-valet är det bästa måttet på denna högervåg. Inte när 60 % inte röstar.
@thomass:
1968 var det val till andra kammaren, nästa val hölls redan 1970, eftersom vi då fick vårt enkammarsystem. Så S regerade, med stöd av egen majoritet i andrakammaren i två år, inte tre. Jag vet för jag var med redan på den tiden. :)
@Erik:
Om du visste vad befriande det är att för en gångs skull läsa en debattör som klarar av att skilja mellan ideologi och politik.
Idag, när de etablerade partierna alla har samlats i mittfåran och blandat ihop sina olika ideologier till samma gråbruna färg som barnens färgglada stavar av modellera brukar få efter en tids användning, så förefaller deras företrädare att mycket hellre prata om politik (det som annars borde vara det praktiska resultatet av en ideologi).
Debatten skulle må mycket bättre av att fokus återigen läggs på ideologier och att politiken får bli av den ideologin underordnade betydelse den rätteligen skall ha.
Om inte annat, så torde svekdebatter av olika slag då bli lättare att föra.
Björn Felten:
Roligt att någon inser vad jag försöker säga: politik är inte samma sak som partipolitik, även om samtliga mittenträngade riksdagspartier försöker inbilla oss väljare detta. Det är dags att "valboskapen" börjar säga ifrån!
Just att valboskapen sätter ner foten och säger att nu får det baske mig vara nog, är väl lite grand vad vi sett resultatet av i det just avklarade valet?
Och här har det ju visat sig vilket oerhört viktigt redskap internet fortfarande är. Just att fritt och ocensurerat kunna ägna sig åt dubbelriktad masskommunikation har ju visat sig vara det bästa som hänt demokratin sedan tryckpressen uppfanns (och vilken naturligtvis censurerades av kyrka och stat så länge de kunde).
När det gäller ideologi, så har mitt hjärta klappat för de grundläggande socialistiska idéerna ända sedan jag för första gången fick rösta. Att vissa diktaturer misshandlade de ursprungliga idéerna under större delen av 1900-talet förändrar inte fakta -- det är enbart genom social solidaritet som våra samhällen kan bli lyckliga samhällen IMHO.
Om jag får vara så förmäten (segerrusig piratpartist ursäktar sig) att jag får föreslå en utveckling av vänsterpartiet, så är det att släppa höger-vänsterskalan, denna skala som härstammar från franska revoultionens dagar, och i stället fokusera på den andra dimensionen som nu fått allt större acceptans, nämligen frihetsskalan. Den som går ungefär mellan auktoritär (fascism) och anarkistisk (libertariansk).
På denna senare skala befinner sig exempelvis Stalin och Gandhi båda långt till vänster på H/V-skalan men alla kan säkert gissa var de befinner sig på frihetsskalan?
Björn Felten, tack för rättelsen om mandatlängden. Det tar ju dock inte bort något av min poäng (vilket kanske inte heller var syftet).
Erik, jag tror vi är nere på en fråga om definitioner. Om sossarna regerar med moderaterna ökar sin anghängar så har vi ju en "högervåg" kan man säga. Men eftersom vänster fortfarande är starkare skulle jag hellre vilja kalla det en utjämningsvåg.
Återigen, sossarna var jättestarka kring 1968, moderaterna gjorde sitt sämsta val någonsin 1970. Och du vill påstå att 1968 vänster inte gjorde avtryck i valet? EN slump alltså? Jag tror inte på det Erik.
Att moderaterna var starka på förr i tiden talet kan ju enkelt bero på att det på den tiden var mer konservativt och nationalistisk och att det tillade många människor av den gamla skolan. Så då hade de ju stor spridning av sina ideer, jag tycker du för ett cirkelargument Erik.
Framåt modernare tid började ju partiet bli mer liberalt, 1980-talets moderater var ju inte direkt konservativa, det var ju snarare liberal ekonomi som stod på dagordningen.
Att du som vänster under denna tidsepok kände ett hot av dem och därför uppfattade dem som framgångsrika ligger ju helt subjektivt i din perception.
Vad allmänheten tyckte avspeglas i röstetalen, och därifrån vilken makt de får över samhället att det ifrån sosse-Sverige till något annat.
Personligen anser jag att vilja var god, men tittar man på politiken styrde vänster, och det syntes tydligt i politiken.
Samtidigt utvecklades ju Sossarna också. I min mening blev de mindre vänster än tidigare av den enkla anledningen att man på 1980-talet mer tydligt kunde se hur 1968-vänsterns ideer misslyckades i land efter land. För att på 1990-talet helt kollapsa.
Så den högervågen var nog snarare skapad av socialismens allt mer tydliga misslyckande än något annat.
Ursäkta den dåliga svenskan ovan, jag kan knappt läsa mitt eget inlägg. På tok för stressad när jag skrev det.
Post a Comment