Behöver vi en genmodifierad aktiemarknad?

För en tid sedan skrev jag om genetiskt modifierade organismer (GMO:s) och faran med att patentlagarna utsträcks till att omfatta även biologisk information som DNA-sekvenser och utsäde. Det torde vara uppenbart att jag oroar mig för kommersialiseringen av biologisk forskning och att kunskap "låses in" och blir egendom som tillhör privata företag, snarare än att den biologiska forskningen kommer hela mänskligheten till godo.

Jag vill alltså inte se GMO:s på börsen. Nu tänkte jag dock vända på kuttingen och fråga om vi ändå inte bör överväga att introducera GMO:s på börsen? Lek med tanken att vi kunde genmodifiera aktiemarknadens aktörer och därmed "styra" utfallet? Vore det inte en lockande tanke att försöka förutsäga börsens utveckling och undvika ekonomiska krascher? Tänk om det gick att på basis av människors biologi kunna förutsäga hur de agerar på börsen? Går det? Eller är det bara fria fantasier?

Kanske är det inte helt orimligt, trots allt. Enligt en relativt nypublicerad artikel i PLoS ONE så finns det en genetisk bakgrund till människors benägenhet att ta finansiella risker. En av de genvarianter som är associerade med riskbenägenhet är DRD4-7, som har med neurotransmittern dopamin att göra, och som jag skrivit om tidigare. Genkomplexet DRD4 har också visat sig vara associerat med ADHD men även med andra beteenden som "novelty seeking", alltså nyfikenhet och allmän riskbenägenhet. Vad som också är intressant är att den aktuella genvarianten var tämligen ovanlig fram tills för c. a. 30 000 - 50 000 000 år sedan, då den plötsligt ökade i frekvens i den mänskliga populationen.

Det är ännu oklart vilka miljöförändringar som då skedde och som kan ha gynnat ökningen av den aktuella genvarianten hos Homo sapiens. Molekylärbiologiska analyser har dock visat att ökningen var alldeles för snabb för att kunna bortförklaras med slumpen. Med andra ord: någon eller några miljöförändringar genererade ett selektionstryck på den mänskliga populationen som gynnade DRD4-7. Samma genvariant som nu har kopplats till benägenheten att ta finansiella risker.

Här öppnar sig flera spännande perspektiv. Skulle det vara möjligt, ja rentav önskvärt, att genmodifiera aktörerna på aktiemarknaden, i syfte att uppnå mer finansiell stabilitet? Det är självklart ett skämt, vilket jag hoppas att alla som läser detta förstår. Men det finns lite allvar också: människors benägenhet att ta risker kanske har mindre med kalla ekonomiska kalkyler att göra och mer med att tillfredsställa sitt omedelebara spänningsbehov? Mindre av Homo economicus, alltså den nyliberala utopiska idealmänniskan, och mer av instant satisfaction?

Intressant nog så tyder jämförande studier av människor och schimpanser på att de sistnämnda beter sig exemplariskt själviskt på kort sikt, och schimpanserna är därmed goda representanter för Homo economicus medan vi människor inte agerar som läroböckerna föreskriver oss att vi bör göra. Borde man därför kanske rentav döpa om det nationalekonomiska kundidealet till Pan economicus? Schimpanserna beter sig nämligen betydligt mer själviskt och ekonomiskt rationellt än vi gör. Man undrar därför om det inte finns behov av en förnyad nationalekonomisk teori som inte fortsätter att bygga på antagandet att vi är schimpanser... (Anmärkning: "Pan" är det latinska släktesnamnet för schimpansen som alltså heter Pan troglodytes på latin).

Det finns ett snabbt växande tvärvetenskapligt forskningsfält som integrerar nationalekonomi och neurobiologi som kallas för neuroekonomi, som bl. a. bloggaren Björn Nilsson skrivit om tidigare. Människors ekonomiska beslut kan förstås bättre genom att studera den neurala och biologiska basen bakom våra beteenden, snarare än genom abstrakta och överförenklade optimeringsmodeller där kunden antas göra rationella ekonomiska val i alla lägen.

De bredare politiska implikationerna kring riskbenägenhet och själviskhet i ekonomiska sammanhang kan man ju också fundera mer kring. De nyligen genomförda studierna kring DRD4-7 och kopplingen till riskbenägenhet stärker iallafall mig i min grundläggande övertygelse att samhällets ekonomiska utveckling är alltför viktig för att låtas styras av den lekstuga som kallas aktiemarknaden och som har utvecklats till en alltmer parasitär del av den verkliga ekonomin: produktion av varor och tjänster. Hårdare regleringar och skatter på aktiehandeln och de finansiella marknaderna är någonting som ter sig nödvändigt och önskvärt, även bland allt fler forskare i ekonomi. Aktiemarknadens aktörer är sannerligen inte lika rationella som de gärna utmålar sig för att vara. Vad skiljer egentligen en aktiespekulant från en person som ägnar sig åt dataspel? Inte mycket. Skillnaden är dock att aktiespekulanter kan orsaka oerhört mycket större ekonomisk skada för samhället på betydligt kortare tid än dataspelaren.

Den avreglerings- och privatiseringshysteri som brett ut sig i USA och Västeuropa de två senaste decennierna under paraplynamnet "Washington Consensus" har nu nått vägs ände, efter de finansiella krascherna på bl. a. Island och i Baltikum, samt i övriga Europa och USA. Den fria och avreglerade "marknaden", nyliberalernas våta dröm, har återigen inte visat sig fungera och Homo economicus har inte visat sig agera så rationellt som läroboksteorierna påstår. Förmodligen är hårdare regleringar mer effektivt än att genmodifiera aktiemarknadens aktörer, trots allt. Även om tanken är oerhört frestande.