Kommer precis från en eftermiddag i Lunds Centrum, där min dotter sålt glögg och pepparkakor på Mårtenstorget för sin scoutgrupp. Utan att ha planerat det hamnade jag mitt i smeten där motdemonstranter som protesterade mot "Karl XII"-marschen drabbade samman med polisen. Det var svårt att bilda sig en uppfattning om vad som hände, eftersom jag själv inte såg de rapporterade våldsamheterna där en liten minoritet av motdemonstranterna från Antifascistisk Aktion (AFA) lär ha brutit upp gatsten och kastat sten mot polis och Karl XII-anhängare.
För er som inte närmare känner till detta så kan jag berätta att Karl XII-marschen varje år genomförs i Lund av ett litet antal konservativa äldre herrar, flankerade av unga högerextremister som skinheads. Mot denna blåbruna skara vill många, naturligt nog, protestera och visa sin avsky för rasism, antisemitism och chauvinistisk nationalism. Så även jag. Jag är benägen att hålla med bloggaren Göte Kildén som menar att om det är någon vi bör fira den 30 november så är det hjälten som sköt militärdiktatorn Karl XII, snarare än denne kung själv som de högerextrema hyllar.
Problemet med protesterna mot de högerextrema idag är dock de vänsterautonoma grupperingarna som bl. a. AFA, som inte tvekar att använda fysiskt våld, och då inte bara mot nazisterna utan även mot poliser. AFA:s agerande är fullkomligt obegripligt, pubertalt och kontraproduktivt om man vill bekämpa högerextremism. I realiteten bidrar AFA till att splittra motståndet mot högerextremism och alienera "vanliga" människor som inte tillhör den inre kärnan av den autonoma rörelsen. Alltså alla de mångdubbelt fler än AFA som vill visa sitt avståndstagande från nazismen, fast på ett fredligt vis. En liknande slutsats som jag drar min bloggkamrat Anders Svensson av dagens tråkiga händelser i Lund.
Vill man vara lite konspiratoriskt lagd skulle man kunna få för sig att en del nazister svept in sig i palestinasjalar, piercat sig och tagit på sig diverse vänsterattribut och sedan kastat sten på sina egna för att kunna odla en bild av sig själva som en liten förtryckt gruppering som inte får lov att utöva sin demonstrationsrätt. För det är onekligen den bilden som många lundabor, inklusive jag själv, fick av dagens händelser. Alldeles oavsett om denna bild är sann, eller inte, eller om mainstreammedia rentav har överdrivit händelserna, så är skadan redan skedd. AFA:s våld flyttar fokus från problemet med den växande högerextremismen till någonting helt annat, nämligen problemet med våld från motdemonstranternas sida. Med tanke på att det är en liten minoritet av motdemonstranterna som ägnar sig åt våld så har AFA de facto lyckats sabotera en motdemonstration även denna gång. Det är bara att gratulera AFA-slöddret till detta: än en gång har ni gått nazisternas ärende och förstört för alla de andra som ville utöva sin demonstrationsrätt och protestera mot nynazismen.
Jag har många gånger kritiserat avarterna från "1968"-vänstern, bl. a. det okritiska flirtandet med maoism och stalinism. I så måtto är det uppfriskande att anarkistiska och syndikalistiska strömningar inte är lika historiskt komprometterade som en del av de rörelser som 68:orna flirtade med. Men en sak var 68:orna bättre på än dagens unga vänsteraktivister: de kunde diskutera och argumentera för sina ståndpunkter. Vissa av de autonoma vänstergrupperna är kanske välmenande, men ack så intellektuellt torftiga och dåligt skolade i marxistisk teori. Men teori kanske är lite för mossigt för några av dessa pubertala svartklädda och våldsglorifierande unga män i den autonoma machovänstern?
Frågan kvarstår dock: Hvad Hvilja De Autonoma? Och om någon av er unga och engagerade autonoma mot all förmodan skulle läsa det här och inte förstår den konstiga stavningen eller den historiska kontexten, så kanske jag kan upplysa er om att detta är en travesti på den historiska frasen "Hvad Hvilja Socialdemokraterna", i ett berömt tal som hölls 1881 i Malmö, av skräddaren August Palm. August Palms berömda tal markerar socialdemokratins födelse, en rörelse som sedan förändrade Sverige i grunden, bl. a. försöket att senare realisera "Folkhemmet".
Det finns mycket kritiskt man kan säga om socialdemokratin, inte minst partiets auktoritära tendenser och oviljan att erkänna andra politiska rörelsers betydelse i den svenska samtidshistorien. Men socialdemokratin var iallafall en folkrörelse, något som den autonoma vänsterrörelsen i Sverige aldrig har varit i närheten av att vara. Och någonting som den heller aldrig att kommer att bli, iallafall in så länge AFA och andra extrema grupperingar får bestämma dagordningen.
När det gäller att genomföra demonstrationer har jag betydligt större förtroende för andra politiska vänstergrupperingar som jag annars har ganska liten värdegemenskap med: som t. ex. de doktrinära leninisterna eller "r-arna" i Göteborg. De vet iallafall att man ska gå i raka led och inte kasta sten utan istället koncentrera sig på att föra ut sitt budskap. Även Ung Vänster genomförde en lugn och fredlig demonstration idag utanför Domkyrkan. Till skillnad från AFA och de autonoma, som alltså föredrog att kravalla. Som mest verkar vara ute efter att odla sin egen subkultur och alienera andra politiska krafter utanför sin snäva kvasipolitiska och dåligt skolade krets. Det är sorgligt att se, måste jag säga. Med en sådan här "vänster" behövs det sannerligen ingen höger. AFA och andra smala autonoma grupperingar är sina egna och vänsterns värsta fiender.
Posts
