Kloka ord och liberala dumheter om Georgien och "en charmerande demokrat"

Det skrivs mycket om Georgien och Ryssland nu, både i bloggosfären och i mainstreammedia. En hel del dumheter, framförallt från liberalt håll och på borgerliga ledarsidor, där gammaldags rysshat kombineras med ryggradsreflexmässigt uppslutande bakom USA och NATO. Liberalernas kryperi för USA och NATO är pinsamt likt de gamla sovjetkommunisternas bockande för Kreml på 1960- och 1970-talen och försvaret för Sovjetunionens inmarscher i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979. Gårdagens sovjetkommunister fällde upp paraplyet när det regnade i Moskva, dagens NATO-kramande liberala bombhöger kollar väderprognosen i Washington innan de går ut. Till dessa liberala gaphalsar och ogenerade USA-propagandister hör medlemmen i Atlant-kommittén, docent Ann-Sofi Dahl som nu ogenerat ser ett lysande tillfälle att propagera för svenskt NATO-medlemsskap igen, något hon har gjort i många år och knappast har kommit fram till efter den senaste händelseutvecklingen i Kaukasus.

Ändå skrivs det en del mer kloka ord också, och man får gå till den pålitliga högertidningen Svenska Dagbladet för att hitta mer nyanserade debattörer än Ann-Sofie Dahl. Svenska Dagbladet skiljer sig f. ö. på ett hedervärt sätt från den mer okritiskt USA-kramande Stockholmskollegan Dagens Nyheter, som sällan släpper fram åsikter utanför den liberala mainstreamfåran i sina kolumner. I Svenskan förs det ju faktiskt intressanta debatter emellanåt, där olika åsikter får komma fram, inte bara de borgerliga. Ebba Sävborg, journalist, tidigare Moskvakorrespondent och analytiker på UD, konstaterar helt riktigt att "Rädsla driver Ryssland i Georgien". Utan att försköna eller ursäkta Rysslands militära agerande mot Georgien konstaterar hon det uppenbara, som jag själv tidigare har gjort:

"Sedan Sovjetunionen upplöstes har USA och Nato ryckt allt närmare de ryska gränserna. Det ryssarna alltid har fruktat mest, inringning av en militärt överlägsen västallians, är på god väg att förverkligas. Den starkaste drivkraften bakom Rysslands handlande är rädsla"

(..)

"Västerländsk ovilja att lyssna till ryska protester har dessutom skapat prejudikat. När Ryssland hävdade att Natos bombningar av Serbien 1999 var ett brott mot folkrätten blev svaret bara att ”folkrätten hade utvecklats” och att bombningarna skulle skydda Kosovoalbanernas mänskliga rättigheter. Nu använder Ryssland samma sorts argument – skydd av civilbefolkningen i Sydossetien – som försvar för sitt angrepp på Georgien. När ett stort antal västländer tidigare i år erkände utbrytarprovinsen Kosovos självständighet protesterade Ryssland förgäves. Nu planerar Ryssland att använda Kosovo som prejudikat för att erkänna utbrytarprovinserna Sydossetien och Abchazien som självständiga."

Exakt. Ebba Sävborg konstaterar det som uppenbarligen Ann-Sofie Dahl inte fattat: NATO-expansionen österut och försöken från USA:s sida att öka sin inflytelsesfär till Georgien och Ukraina, liksom den planerade "robotskölden" över Polen och Tjeckien har stärkt det militaristiska hökarna i Kreml, och bidragit till minskad stabilitet och säkerhet för Georgien. Tvärtemot vad Ann-Sofie Dahl och NATO-kramarna i svenska Folkpartiet hävdar alltså. USA:s trovärdighet i kritiken mot den ryska invasionen av Georgien är dessutom nära noll, i synnerhet som landet har ockuperat Irak sedan fem år tillbaka, i strid med just samma folkrätt som man nu försöker åberopa när man kritiserar Ryssland. Precis samma folkrättsargument kan f. ö. användas som kritik mot NATO:s bombningar mot Serbien i samband med Kosovokrisen 1999, och då var det ingen som lyssnade på Rysslands protester. Antalet civila som dödats i USA:s smutsiga krig i Afghanistan och Irak överstiger f. ö. vida antalet som dödats i den nu aktuella konflikten mellan Georgien och Ryssland, där bägge sidor gjort sig skyldiga till övergrepp.

Det är också häpnadsväckande vad många liberaler som reflexmässigt utgår från att Georgien är en väl fungerande och snövit demokrati, som blivit anfallen av en brutal diktatur. Så här skriver t. ex. Niklas Ekdal på Dagens Nyheter om Georgiens ledare Micheil Saakasjvili:

"För ett par år sedan träffade jag Micheil Saakasjvili, i Dalarna av alla ställen. Det är en charmerande demokrat som säger allt liberala västerlänningar vill höra.

Han berättade om Georgiens framsteg, och jag skrev att han var på väg att göra ett akvarium av en fisksoppa. Genom uppstramad skatteadministration hade den georgiska statsbudgeten expanderat från 380 miljoner dollar till över 2 miljarder. Poliskåren, som knappt brukade få lön och tvingades leva på utpressning, avskedades mangrant av Saakasjvili. De nya konstaplarna fick tjugo gånger bättre betalt, fina bilar och uniformer. Andelen medborgare med förtroende för ordningsmakten ökade från fem till nittio procent.

Exemplet Georgien visade att det gick att återupprätta ett brutet kontrakt mellan medborgare och stat. Det var ett lysande undantag från regeln i de flesta postsovjetiska republiker, där kombinationen av rysk imperiepolitik, amerikanskt energi-sug, korruption och diktatur gjort framtiden svart som olja.

Saakasjvili framstod helt enkelt som en stjärna. Det var mer än Putin och gänget tålde. När tillfälle bjöds förra veckan klämde de till för att statuera exempel.

I relation till USA blev Saakasjvili lite för framgångsrik för sitt eget bästa. Samma progressiva jargong som övertygade oss i lilla Tällberg övertygade en massa diplomater och politiker i Washington att satsa på denna frihetens trojanska häst i Stalins gamla maktsfär."

Jag läser med häpnad Niklas Ekdals idolporträtt av den minst sagt tvivelaktige georgiske ledaren. Var Niklas Ekdal riktigt nykter när han skrev denna krönikan? Vet han inte att den georgiske ledaren är starkt ifrågasatt av den inhemska oppositionen, att han vann ett val för några år sedan med 97 % (!) av rösterna, siffror som många på goda grunder misstänker är ett resultat av valfusk? Vet inte Niklas Ekdal att Saakasjvili slagit ner fredliga protestdemonstrationer i Tbilisi med hårda medel, och för ett oerhört brutalt styre som kritiseras av oppositionen? Vet inte Niklas Ekdal att Saakasvili stängt ner politiskt obekväma radio- och TV-stationer som kritiserat hans styre? Hur kan Niklas Ekdal kalla en så suspekt politisk ledare för en "charmerande demokrat"? Nog för att det finns goda skäl att kritisera Rysslands aggressiva imperiepolitik gentemot Georgien, men det finns inga skäl att skönmåla den georgiske ledaren, lika lite som man bör ursäkta Saddam Hussein bara för att man kritiserade den USA-ledda invastion i Irak 2003. "Rosornas revolution" som hyllats så av USA och Europa är en tämligen sjaskig och brutal historia om en maktfullkomlig georgisk ledare som inte tvekar att slå till brutalt mot oppositionen och utlysa undantagstillstånd när han anser det vara befogat. Man får vara bra ideologiskt förblindad av sitt rysshat för att förneka detta. Den som vill veta mer om Georgiens demokratiskt tvivelaktige och maktfullkomlige ledare bör nog inte läsa Niklas Ekdals krönikor i fortsättningen utan hellre rapporter från Human Rights Watch. Det enda positiva som detta krig skulle kunna föra med sig är om den georgiske ledaren faller och tvingas lämna ifrån sig makten, dock helst till en ansvarsfull opposition snarare än som en rysk marionettstat. Georgiens folk förtjänar bättre än att antingen ledas av en USA- eller en Rysslandsmarionett.

För att förtydliga: det är alltid fel av stormakter att invadera andra länder, oavsett hur suspekt styre dessa länder har. Alltså var det fel av Ryssland att invadera Georgien, trots att landet inte är en demokrati värd namnet. Alltså var det fel av USA att invadera Irak, trots att Saddam Hussein var en diktator. Och av samma skäl var det fel av Sovjetunionen att invadera Afghanistan 1979, trots att oppositionen mot den Moskvastödda regeringen till stor del utgjordes av muslimska fundamentalister som skulle ta makten drygt ett decennium senare. Supermakter ska inte invadera andra länder, punkt slut. Oavsett vilka mer eller mindre behjärtansvärda skäl man för fram för att legitimera sin arroganta stormaktspolitik. Men lika lite som vi bör försvara USA:s eller Rysslands imperialistiska politik, lika lite bör vi skönmåla eller försvara allt i de länder och de ledare som drabbas av stormaktsarrogansen eller blunda för den bristande demokratin i dessa länder. Som nu liberalerna med Niklas Ekdal i spetsen uppenbarligen gör när de prisar Georgiens demokratiskt mycket tvivelaktige ledare, Bush-marionetten Micheil Saakasjvili.