Få ifrågasätter den grundläggande rätten att starta och ge ut en tidning eller driva en radio- eller TV-kanal. En fungerande demokrati förutsätter press- och yttrandefrihet, inte bara som formella rättigheter, utan i praktiken. I vårt östra grannland Ryssland finns t. ex. det en grundläggande pressfrihet inskriven i lagstiftningen, men i praktiken utnyttjas inte denna pressfrihet fullt ut längre, eftersom medierna har skrämts till tystnad under Putins alltmer auktoritära styre. Vem minns inte mordet på den ryska journalisten Anna Politskovskaja? I ett samhälle där kritiska journalister riskerar att mördas för sin verksamhet blir pressfriheten bara en till intet förpliktigande fras utan reell betydelse.
Värdet av grundläggande pressfrihet för en demokrati får dock inte hindra oss från att problematisera och diskutera pressfriheten. Friheten att uttrycka sina åsikter är inte, och har aldrig någonsin varit, absolut och oinskränkt. Det är t. ex. uppenbart i ett kapitalistiskt samhälle att alla röster inte har lika stora möjligheter att komma till tals. Medarbetare inom Bonnierkoncernen har betydligt fler kanaler att föra ut sina åsikter än en journalist på en liten landsortstidning. Ägare av stora TV-kanaler, som t. ex. Robert Murdoch som äger Fox News Channel, har betydligt större resurser att pumpa ut sin politiska propganda i etern än små alternativa medier, oftast de på vänsterkanten. "Pressens frihet" är därför inskränkt av de ekonomiska maktförhållandena i samhället, och den reella friheten att bedriva undersökande journalistik eller opinionsbildande verksamheten är redan idag kraftigt inskränkt.
Dessa tankar far igenom mig när jag läser att i Ecuador så har landets president Rafael Correa stängt ner två TV-stationer, där ägarna har varit inblandade i ekonomiska oegentligheter och tydligen är skyldiga staten stora summor pengar som svindlats undan till banker utomlands. Självklart ogillar ägarna till TV-stationerna denna åtgärd och kallar den ett "hot mot pressens frihet". Rafael Correas försvarar dock åtgärden och menar att beslagtagandet av TV-kanalernas lokaler och utrustning är motiverad, eftersom de inte betalat sina skulder. Stängningen av TV-kanalerna stöds också av Ecuadors journalistförbund, som finner åtgärden motiverad av bl. a. de ekonomiska skäl som framförts av president Correa.
Jag har själv svårt att se annat än att åtgärden i Ecuador är såväl lagligt motiverad som befogad och jag misstänker starkt att protesterna från ägarna och den borgerliga oppositionen i landet är ett oblygt sätt att använda frasen om den heliga "pressfriheten" som argument för egna ljusskygga ekonomiska syften. Med andra ord: ägaren vill helst slippa att slippa betala sina skulder. Medias frihet kan dock knappast innebära rätten att slippa betala skatter eller följa lagar och förordningar.
Det är ju knappast konstigt att medieägare skattefuskar, när många andra företagsbranscher också gör det. Men ska medieägare ha rätt till något slags frikort från att följa lagen bara för att de råkar äga TV-stationer eller tidningar? Ska en bilmekaniker tvingas betala skatt för sin verksamhet ska givetvis en tidningsutgivare eller ägare av en TV-station göra detsamma. Konstigare kan det knappast vara. Vad som skiljer medieföretagare från andra företagare är att de ofta listigt kan utnyttja den heliga "pressfriheten" som argument närhelst deras ekonomiska verksamhet synes hotad, vilket knappast bilmekanikern kan göra med någon större trovärdighet.
Medias frihet är alltså inte total och innefattar definitivt inte rätten att bryta mot grundläggande lagar och förordningar eller smita från att betala skatt. I Sverige har TV-kanalen TV4 flera gånger riskerat att bli av med sitt marksändningstillstånd från staten eftersom man upprepade gånger brutit mot reklamreglerna. Ett indraget marksändningstillstånd för TV4 skulle knappast innebära ett hot medias frihet i Sverige, lika lite som Correas beslut nyligen i Ecuador med automatik innebär det.
Att staten kontrollerar utfärdandet eller avslaget på ansökningar om marksändningslicenser för TV-kanaler är ju inget konstigt eller diktatoriskt, det är den normala rutinen i så skilda länder som Sverige, Storbritannien och USA, länder som normalt inte betraktas som diktaturer. Medias frihet innefattar inte en automatisk "rätt" till marksändningstillstånd för TV-kanaler, lika lite som en enskild medborgare har "rätt" att kräva att få skattemedel till att köpa in TV-sändningsutrustning. Detta är värt att hålla i minnet ett år efter den sanslösa borgerliga mediakampanjen mot Venezuela, när man påstods hota "medias frihet" men man i själva verket utnyttjade den fullt normala rättigheten för staten att dra in marksändningstillstånd för en TV-kanal (RCTV). Denna TV-kanal hade precis som de ecuadorianska privata TV-kanalerna, låtit bli att betala skatter och avgifter, och hade dessutom brutit mot lagen i ett annat viktigt avseende: RCTV stödde ett misslyckat militärkuppsförsök mot Venezuelas demokratiskt valde president Hugo Chávez våren 2002.
RCTV hade alltså brutit mot flera olika lagar, och det är därför inte konstigt att man till slut blev av med sitt marksändningstillstånd i maj 2007. En TV-kanal i Sverige eller USA som hade agerat på liknande vis hade enligt dessa länders lagstiftning heller inte fått fortsatt beviljat marksändningstillstånd. Konstigare är det inte. Idag sänder RCTV fortfarande TV-sändningar via kabel och sattelit, och "stängningen" i maj 2007 var alltså ingen stängning som på något sätt innebaren inskränkning av medias frihet. Förutom i det "Orwellska nyspråk" som våra borgerliga svenska tidningsdrakar ägnade sig åt i sin groteska propgandakampanj mot Venezuela.
Denna politiska propagandakampanj från borgerligt håll gentemot Venezuela fortsätter än idag, som om ingenting har hänt. I synnerhet Dagens Nyheter har gång på gång visat att man inte är intresserade av att rapportera vad som händer i Venezuela, utan bedriver fortfarande ren och skär åsiktsjournalistik. DN har visserligen haft många dåliga journalister som har kommit och gått genom åren, men man fortsätter traditionen att rekrytera nya stjärnskott som visar att de ingenting begriper.
Det senaste tillskottet bland inkompetenta och mer eller mindre självutnämnda Latinamerikaexperter på DN är Lisa Bjurwald, vars häpnadsväckande kolumn om den påstådda diktaturen i Venezuela nyligen nog är den grövsta propagandalögnen i svensk Latinamerikajournalistik på senare tid. Lyckligtvis har många fler bloggare än jag redan reagerat på Lisa Bjurwalds häpnadsväckande propagandalögner om demokratin i Venezuela, och hon får hård kritik här, här och här. Bloggosfärens som nödvändig kritiserande korrektionsfaktor till mainstreammedias vinklade rapportering är närmast övertydlig i fallet med Venezuelarapporteringen.
När vi alltså diskuterar "pressens frihet" så gäller det att hålla isär å ena sidan det grundläggande värdet av yttrande- och tryckfrihet, å andra sidan vara vaksamma när "frihetsargumentet" används som ett propagandaargument för stora ekonomiska intressen hos medieägare. Pressens frihet får inte tas som argument för att låta de stora mediedrakarna härja fritt och inte bli kritiskt granskade. Något som diskuterades nyligen i Venezuela på en konferens om behovet av att skapa mediala motpoler och alternativ media till den kommersiella högermedia som styr så mycket av den politiska agendan i världen idag.
Posts
3 comments:
instämmer i mångt o mycket om att Venezuela-rapporteringen varit ensidig och ofta felaktig, men jag undrar – vad tycker du själv om Chavez? Om hans militaristiska attityd, enorma vapendealar med Ryssland och detta eviga smilande ihop med diktatorer som Lukatjenko i Vitryssland?
Jag tycker det är tråkigt att allt blir så "antingen eller" i sådana här frågor, och vanligen är du en föredömligt balanserad, men i just Venezuela-frågan är du så otroligt fokuserad på att försvara Chavez, som i mina ögon är en nationalchauvinistisk ex-militär som försökt ändra grundlagen för att, faktiskt, i praktiken, kringgå Venezuelas demokratiska författning. Givetvis vågade han inte gå emot folkomröstningens utslag, eftersom han rider på en popularitetsvåg, men är det verkligen en stabil demokrati Chavez utvecklar, eller är det tvärtom?
Med tanke på alla tveksamheter kring personen Chavez är det också lite märkligt att du köper den officiella förklaringen i tv-bolags-historien.
BBC lär hålla på med en stor dokumentärserie om Chavez och Venezuela, den ser vi nog alla fram emot!
(Har du sett BBC:s ypperliga dokumentär, filmad inifrån, från när Chavez avsattes efter valsegern och sedan, tack vare folkets protester kunde återkomma? Den lyckades faktiskt ta ställning för Chavez demokratiska rätt till ämbetet, och skildra de faktiska skeendena till hans rättmätiga fördel, men samtidigt lyssna på de kritiska medierna och medelklassen samt analysera Chavez historiskt, i det hittills MINST svartvita reportaget om Venezuela som gjorts.)
Jan,
Tack för dina vänliga ord om att jag ofta är "föredömligt balanserad", det gjorde mig glad!
Jag instämmer i mångt och mycket i kritiken mot PERSONEN Hugo Chávez, inklusive has militaristiska språkbruk och "oheliga allianser" med bl. a. diktaturerna Iran och Vitryssland. Det är nog min starkaste kritik mot Chávez, faktiskt, snarare än mot hans övriga utrikespolitik och inrikespolitik. Delvis kan sådana här allianser kanske motiveras av hotet från USA och behovet av att skapa (tillfälliga) allianser, men ideologiskt sett finner jag dem osmakliga. Jag har också, rent generellt, svårt för militärer som i politiken, oavsett om de heter Hugo Chávez eller Jan Björklund.
I övrigt ställer jag mig lite frågande till din kritik att jag försvarar Chávez i alla lägen. Tvärtom, har jag skrivit kritiskt om honom flera gånger, bl. a. här:
http://biologyandpolitics.blogspot.com/2007/11/chvez-kritik-frn-vnster-tnkvrt-frn.html
Min kritik mot hur TV-bolagshistorien skildrades i Sverige var i huvudsak en kritik av borgerlig media i Sverige och USA, snarare än ett försvar för stängningen I SIG eller Hugo Chávez som person. Rent principiellt är det inte konstigare att marksändningstillstånd dras in i Venezuela än att de regelbundet görs i många länder i Europa eller att Al Jazeera inte fick marksändningstillstånd i USA, eller hur? Att staten kontrollerar utdelandet av marksändningslicenser är inte heller något konstigt eller ett tecken på att ett land är en diktatur, det är en normal företeelse i fungerande demokratier. Detta är viktigt att påpeka, med tanke på vilka absurda överdrifter och påståenden som florerade i borgerlig massmedia förra året. Alldeles oavsett om indragningen av marksändningstillståndet för den aktuella kanalen i detta specifika fall var motiverad eller inte.
Jag ställer mig också något frågande inför att jag på något sätt skulle försvara den "officiella" förklaringgen av marksändningstillståndet. Jag har ingen anledning att försvara Venezuelas stat mer än den svenska staten, och för mig är det viktigaste att belysa denna händelse ur en annan synvinkel än den "oficiella" borgerliga förklaringen i DN: att indragningen av marksändningstillståndet var liktydigt med en "stängning" av politiska skäl. Detta påstående menar jag att man starkt kan och bör kunna ifrågasätta, utan att man för den skull anses okritiskt försvara Hugo Chávez. På samma sätt som givetvis bör kunna ifrågasätta den venezolanska statens försvar för åtgärden, utan att man automatiskt blir kallad USA-lakej, eller hur?
Jag har läst dig lite slarvigt, tror jag, ber om ursäkt för det! Finner hela ditt resonemang rimligt. Men stängningen av tv-stationen är något som måste kritiseras och ifrågasättas. I synnerhet efter att ha sett BBC-dokumentären, där Chavez uttrycker en ren avsky för fria nyhetsmedier, och för hela mediaetablissemanget. Chavez sa redan då att han ville ha en nyhetsförmedling i Venezuela som inte "uppviglade folket" utan tvärtom stärkte det. Och Chavez egen, statliga tv-station är ju ett enda stort nationalchauvinistiskt, "olje-militaristiskt" skämt.
Post a Comment