Jag skriver sällan om den eviga diskussionen om "arv eller miljö", en debatt där positionerna tycks vara lika låsta som de varit sedan 1970-talet. I ena ringhörnan finns debattörer på högerkanten som inte tvekar att använda biologiska argument för att motivera sina egna, högst subjektiva och kontroversiella politiska åsikter om t. ex. jämställdhet, jämlikhet och lönebildning.
I den andra ringhörnan finns en sociologiskt influerad, oerhört flummig och fullständigt världsfrånvänd akademikervänster med rötter i 1970-talet som inte tvekar att jämföra biologiska förklaringar av människors beteenden med nazism och rasbiologi. Båda dessa extrema ståndpunkter på höger- respektive vänstersidan är varandras karikatyrer. Kontrahenterna i denna ofruktbara debatt behöver varandra för att demonisera en imaginär motståndare.
Reaktionären och TIMBRO-mannen Germund Hesslow behöver således den flummiga vänstersociologen och biologihataren Eva Kärfve för att motivera sin egen extrema position. Och Eva Kärfve behöver å sin sida högerspöken som Germund Hesslow för att motivera sina egna extrema miljöståndpunkter. Som lundaakademiker skakar jag på huvudet åt dessa två personer som närmast är slags karikatyrer av varandra. När jag hör dessa slitna och förutsägbara debattörer känns det nästan som om en hel akademikergeneration först måste pensioneras innan debatten kan föras framåt bortom de för närvarande fullständigt låsta positionerna.
Den okunniga politiska fanatikern Eva Kärfve för fram extrema miljöargument i sin argumentation som är mycket dåligt underbyggd, för att inte säga direkt ovetenskaplig. Ett program som nyligen sändes i SVT om debatten om s. k. "damp" (ADHD) i Sverige fick positivt omdöme av Kerstin Berminge på "Motvallsbloggen", men hård kritik av flera läkare och nu även PC Jersild. Jag har inte sett programmet själv, och tänker därför inte kommentera det, utan reflekterar bara allmänt över debatten här.
Det finns enstaka lysande undantag bland debattörerna om arv, miljö och ADHD/damp som försöker föra fram mer nyanserade perspektiv. Till dem hör den socialdemokratiske läkaren PC Jersild och även några andra läkare, som skriver klokt och nyanserat om denna infekterade ADHD-debatt. Det handlar alltså barns koncentrationssvårigheter, ett fenomen som kallas "damp". I denna debatt har våldsamma övertoner tagits till, där Eva Kärfve i svulstig stil inte tvekat att antyda att de som tror att det finns en biologisk bakgrund till damp har samma människosyn liknande nazisternas. Sådana argument från Kärves sida är givetvis fullständigt befängda. Den vänster som Kärve säger sig tillhöra har jag ingenting gemensamt med och vill inte befatta mig med.
En sann och rationellt tänkande vänster måste bejaka naturvetenskapen, inklusive biologisk och medicinsk forskning. Det är ett vetenskapligt faktum att det finns en genetisk bakgrund till ADHD, och det kan knappast avfärdas som en skum politisk högerkonspiration som Eva Kärfve menar. Denna biologiska bakgrund till damp-syndromet är ingenting som Gillberg-gruppen hittat på, tvärtemot vad Eva Kärfve med sympatisörer försöker få oss att tro. Den biologiska bakgrunden till damp-syndromet har studerats och dokumenterats av många andra forskargrupper även utanför Sverige, vilket är viktigt att komma ihåg. Det är knappast Gillberg-gruppen som hittat på detta i syfte att vrida debatten åt höger och marginaliser Eva Kärfve och andra sociologer. När den idelogiska kartan inte stämmer med verkligheten, så gäller verkligheten, iallafall för mig. Låter man sitt vänsterengagemang styra upp sin världsuppfattning som Kärfve gör så att man förnekar vetenskapliga studier som är ideologiskt opassande så förtjänar man knappast någon större respekt.
Lika lite som den katolska kyrkan lyckades stoppa Darwins evolutionsteori för att den var ideologiskt osmaklig, lika meningslöst är det att som Kärfve förneka att det finns en viss genetisk komponent bakom ADHD. Det märkliga med Kärfves argumentation är att hon på allvar tycks tro att den som inte accepterar hennes sociologiska förklaringar och högst kontroversiella påståenden att det inte finns någon biologisk eller genetisk komponent bakom ADHD är någon slags "biologist". Med Kärfves kriterier för biologism så är nog de flesta människor, inklusive undertecknad, biologister eftersom vi envisas med tro att det oftast finns åtminstone någon ärftlig komponent bakom mänskliga beteenden, sjukdomar och andra syndrom.
Förvisso finns det säkerligen fog för en viss kritik mot Gillberg-gruppens agerande och förstörandet av det forskningsmaterial som Kärve m. fl. ville granska. Men som PC Jersild konstaterar i sin krönika kan sådan här metodologiskt välbefogad kritik knappast motivera att man kastar ut barnet med badvattnet och förnekar ett vetenskapligt dokumenterat faktum: det finns en genetisk bakgrund till ADHD, oavsett vad Kärve m. fl. säger. Den som förnekar detta, och andra vetenskapligt dokumenterade studier som har visar på en biologisk komponent av damp, är antingen okunnig eller ideologiskt förblindad i sin kamp mot den förhatliga "biologismen".
Till de ideologiskt förblindade debattörerna hör definitivt Eva Kärfve som inte tvekar i att avfärda biologiska förklaringar som "hjärnspöken" och driver den extrema ståndpunkten att 100 % av variationen är miljöbetingad och beror på uppväxtfaktorer. Det tycks inte föresväva Kärve, liksom en del av hennes försvarare, att den som hävdar att 100 % av variationen kan förklaras av miljöfaktorer gör sig skyldig till ett minst lika extremt påstående som den som hävdar att 100 % av variationen beror på genetiska faktorer. Varken PC Jersild eller några andra medicinare eller biologer hävdar mig veterligt att all variation i ADHD kan förklaras med genetiska faktorer. Det finns mig veterligen inga framträdande "biologister" som på allvar hävdar att 100 % av variationen i olika egenskaper är biologiskt eller genetiskt betingad.
Det finns tyvärr däremot en del kvarvararande "sociologister" i samhällsdebatten och på universiteteten som likt Kärfve benhårt fortsätter att förneka att åtminstone en viss del av variationen (förvisso inte mer än 10 - 30 % i många studier) beror på ärftliga faktorer. Genom att driva en sådan extrem miljöståndpunkt som Kärfve, som innebär att man t. o. m. förnekar att ens en mindre del av variationen kan förklaras med genetiska faktorer så har Kärfve m. fl. visat att de är politiska fanatiker som saknar kontakt med verkligheten. Kärfve lever i ett parallellt sociologiskt universum där naturvetenskaplig kunskap inte tillåts att existera eller påverka debatten. Det är inte mångfald och pluralism i debatten. Det är sociologisk enfald. Eller ren dumhet och okunnighet.
De flesta mänskliga egenskaper, oavsett om det gäller ADHD eller andra beteenden eller fysiologiska egenskaper, är sannolikt ett resultat av såväl arv som miljöfaktorer och inte minst genotyp-miljöinteraktioner, alltså samspelet mellan arv och miljö. Genotyp-miljöinteraktioner är särskilt intressanta, eftersom de i statistisk och filosofisk mening varken är arv eller miljö utan snarare både och. Det är en viktig distinktion som tyvärr sällan kommer fram i de upphetsade TV-debatter som med jämna mellanrum ofta blossar upp kring dessa ämnen.
Posts
31 comments:
Wow, tack for ett jattebra inlagg!
Hej Erik
Bra rytet. Jag verkar ha funnit en till mental kompis förutom PCJ, som både kan vara vänster, humanist och ändå rakryggat kunna stå för vetenskapen.
Även om vi inte använder samma ord så handlar egentligen hela min egen blogg om detta att vara humanist och ändå stå för den naturvetenskapliga verklighetsbilden.
Jag lägger in din blogg bland mina bloggfavoriter.
MVH
Anders B Westin
Hej Anders!
Tackar ödmjukast för komplimangen och dina vänliga ord om min blogg! Jag kollade in din blogg också, och den verkar mycket läsvärd.
Mvh/Erik
I detta är vi helt överens Erik! Vänster eller höger spelar ingen roll, rätt är rätt som är rätt. Försvara vetenskapen!
Ledsen Erik, men är du säker på att du inte tar på dig rollen som nyttig idiot här?
Jag är med dig vad gäller att våra béenden alltid är ett resultat av gener+miljö. Men däremot är jag inte alls så säker på att man visat på någon ADHD-gen.
Jag rekommenderar läsning av två böcker i det här sammanhanget, Ingrid Carlbergs bok "Pillret" och därefter John Virapens bok "Piller och profiter". De kanske kan ge dig ett nytt perspektiv på en del medicinsk forskning och hur tillförlitlig sådan är i somliga fall. För att inte tala om vad fördjupning i psykiatrins historia kan ge.
Kerstin, du är ju ett typexempel på någon som, likt Kärfve, går in i detta med alltför ideologiskt styrda fördomar. Och DU ska snacka om att vara "nyttig idiot"?
"Pillret" är helt OK, men känner du inte till att Virapen är en sanslös rättshaverist som gjort sig omöjlig med allt och alla (utom vänster-ideologister, numera...ironiskt nog), genom att ljuga och överdriva konstant i många år? Boken är bedrövligt lögnaktig. En enkel googling om saken rekommenderas.
Ja absolut Erik, ditt inlägg, i all sin ärliga och spikraka rättframhet, är det bästa jag läst i detta ämne hitintills (kanske med viss tvekan undantaget signaturen Mark T:s roliga parodi på Eva Kärfves synpunkter i SVTs strimlardocudrama, insänd till SVT-redaktionens tittardiskussionssida, och kanske mer definitivt, med undantag av PC Jersilds eleganta, knivspetsprecisionsprosa).
I repliken till denna ledare och Martin Ingvars et al debattartikel skriver TV journalisterna: "att jämföra en kodex för forskningsetik med paragrafer i Sveriges grundlag är inte relevant". Med en tvärsäker slutgiltighet och okritiskt självsäker arrogans, tyvärr inte sällan ett karaktärsdrag representerat inom denna yrkeskår, förklarar de att försöken att beakta Helsingforsdeklarationen när det gäller integritetskänsligt material i forskning en oväsentlighet i sammanhanget. För dem finns det inga gränsdragningsproblem mellan offentlighetslagstiftningen och sekretesslagstiftning. Nej minsann, den dragkampen är utan relevans! Erik, du som är nära, kan du inte klättra upp till Göran Hermerén i Kungshuset och upplysa honom om att han jagar kvarnvingar. Så att han slipper bli en relevansens Don Quiote. Han bör genast sluta gnälla över problem som kräver fortsatt utredning", såsom "gränsdragningsproblem och problem där offentlighetslagstiftningen
och sekretesslagstiftning drar åt olika håll", och problem när det gäller att avgöra när "ett forskningsprojekt skall anses avslutat och möjligheter för universitet och institutioner att överklaga beslut av kammarrätt om forskare ska få ta del av detta material." Det är ju redan löst! Och han är ju på helt fel spår när han påstår att "detta är något för en statlig utredning att penetrera". Visserligen är det "ingenting som VR:s etikkommitté eller SUHF:s arbetsgrupp grupp kan klara ut inom rimlig tid", men för jösse namn, har han inte numret till Kicki Hultin? Så får vi slut på det käbblet. Sekretesslag i en demokrati?! Tsssss, tssss, vilket irrelevant trams!
Anneli Svensson
(ingen Blogger, hoppas att det är OK att kommentera ändå)
Myrra:
Ge mig länkar till artiklar som solklart visar att det finns gener för ADHD. Jag tror nämligen inte på den saken och allt jag läst om saken säger att det inte råder enighet inom forskarvärlden om att det finns sådana. Naturvetenskaperna består inte av folk som presenterar eviga sanningar. Det föreligger inte sällan olika uppfattningar även inom dessa vetenskaper, och i det här fallet gör det det.
Att bara förkasta vad somliga skriver på det sätt du gör är inte speciellt imponerande. Jag har läst båda dessa böcker och kan inte se att det föreligger någon åsiktsskillnad - i sak, mellan Carlberg och Virapen. Har du läst dem båda?
Men annars är Erik och jag är överens om att det alltid handlar om både gener och miljö, vad jag förstår.
Ovanpå detta kommer dock etiska ställningstaganden. Om ett barn har koncentrationssvårigheter, är livligt etc. ska det då drogas till anpassning (Ritalina, amfetamin, Strattera som tydligen är ett slags SSRI-preparat) eller ska man vidta åtgärder för att förändra barnets miljö, ge det extra stöd, mindre grupper att arbeta i ex.?
Jag tar klart ställning för det senare, liksom Eva Kärfve, i synnerhet som man inte har några belägg för att det inte skadar människor att bli satta på amfetamin redan som små barn, det inte finns riktiga och tillförlitliga studier av effekterna på så lång sikt som från barndom till vuxen människa.
Kärfve förklaras av flera ha fel för att hon har samma uppfattning som scientologerna, Virapen för att han är rättshaverist. Inga verkligt bra argument någon av dem. Har man inga bättre argument, då har man inga argument alls.
Så nu vill jag veta varför Peter Rost har fel, om läkemedelsföretagens policy och agerande. De två, Virapen och han, har egentligen ungefär samma berättelse om hur läkemedelsföretagen beter sig, även om de skiljer sig åt i detaljer, och båda är sparkade från varsitt jätteläkemedelsförtag, Pfizer respektive Eli Lilly.
Är det så att bara för att man får sparken, då har man fel?
Sakargument alltså och inte smutskastning av personer är vad som gäller inom vetenskapen - i varje fall för dem som tar vetenskapen på allvar. Där ska det inte vara "vem" som säger något som gäller, utan "vad" som sägs.
Kerstin:
Accepterar du den högst rimliga ståndpunkten att ADHD till viss del kan förklaras genom genotyp-miljöinteraktioner så har du också accepterat att någon eller några gener påverkar syndromet. Det är omöjligt att inta ståndpunkten att acceptera genotyp-miljöinteraktioner och förneka någon som helst genetisk bakgrund till ADHD.
För mig är det istället en empirisk fråga: hur stor del av variationen i ADHD beror på direkta effekter av gener, direkta effekter av miljön och interaktioner mellan miljön (uppväxten, skolan) och gener. Det jag vänder mig emot är det helt extrema påståendet från Kärfves sida att de direkta genetiska effekterna förklarar noll procent av variationen. Förvisso kan det diskuteras hur stor var och en av de tre komponenterna är, men det är inte detsamma som att påstå att en av dem är noll.
Metaanalysen av de studier som har gjorts mellan ADHD och kandidatgenen DR4 drar följande slutsats:
"RESULTS: For both the case-control and family-based studies, the authors found 1) support for the association between ADHD and DRD4, 2) no evidence that this association was accounted for by any one study, and 3) no evidence for publication bias. CONCLUSIONS: Although the association between ADHD and DRD4 is small, these results suggest that it is real. Further studies are needed to clarify what variant of DRD4 (or some nearby gene) accounts for this association."
Man kan ju givetvis förneka resultaten av denna metaanalys, liksom de många studier som ingår i den, och man kan givetvis argumentera för att det inte är DR4 som är involverad i ADHD utan någon gen som ligger på samma kromosom och är kopplad till DR4. Men då får man lägga fram argument för den saken. Att bara svepande avvisa de många studier som har gjorts här tycker jag inte verkar särskilt fruktbart. Det ger ett lätt desperat intryck.
Varför är det så farligt att medge att ens en mindre del av ADHD kan förklaras med variation in DR4? Går världen under om så är fallet?
Kerstin:
Mitt inlägg ovan skrevs innan jag såg din sista kommentar där du efterlyser länkar som "solklart visar att det finns gener för ADHD." Jag väntar med spänning på din kommentar till den metaanalys som jag länkat till i mitt inlägg, och vad det är för fel på densamma.
Sedan upprepar jag återigen: accepterar du att genotyp-miljöinteraktioner åtminstone delvis kan förklara ADHD, så har du också accepterat att det finns en eller flera gener "för" ADHD. Dessa gener behöver ju givetvis inte vara DRD4, men det är fullständigt omöjligt, både statistiskt och filosofiskt, att hävda att det existerar genotyp-miljöinteraktioner för något om det inte finns BÅDE underliggande miljöinteraktion och OCH underliggande genetisk variation.
I en variansanalys ser det alltså ut så här:
G = genetisk variation (DRD4)
E = environmental variance (miljövariation, t. ex. uppväxten)
G X E = genotyp-miljöinteraktion.
Om G = 0 så är per defintion också G x E = 0. Det GÅR inte att ha genotyp-miljöinteraktioner utan genetisk variatio OCH miljövariation, det är omöjligt.
Kerstin: Virapen hävdade i ett flertal intervjuer kring lanseringen av sin bok att fågelinfluensan och adhd är påhitt av läkemedelsindustrin... Detta, kombinerat med att han försökte få ut mångmiljonbelopp från Lilly genom att påstå att han fått sparken pga att han har indiskt ursprung och har brunt skinn... tja, det gör mig inte benägen att läsa hans bok. Den är skriven för att rida på anti-läkemedelsindustri-vågen och casha in de pengar han inte lyckades få i utpressningsmålet.
Jag sätter värde på en diskussion om läkemedelsindustrin, men också ett minst lika stort värde på den kritiska granskning av ideologisterna som bl a Erik här svarar för.
Anneli Svensson:
Jag håller med om att det var ett roligt inlägg på SVT-parodin på Eva Kärfve var rätt så rolig.
Dock blir jag nästan lite deprimerad, för Kärfves konspirationsteoretiska resonemang om ADHD påminner inte så lite om den sydafrikanske presidenten Thabo Mbekis märkliga argument om att HIV inte orsakar AIDS i Sydafrika, eller andra egendomliga konspirationsteorier som florerar om denna sjukdom.
Det är illa nog som det är att västerländska medicinföretag tar höga priser för bromsmediciner och agerar svinaktigt via olika patentlagar etc. Men man får ju försöka tänka någorlunda rationellt, och att idag förneka att HIV orsakar AIDS är fullständigt vanvettigt.
Kerstin:
Jag är till 100 % överens med dig om att läkemedelsindustrin är bovar och försöker tjäna pengar på det mesta och säkerligen skulle försöka tjäna pengar på ADHD om det gick. Men denna högst relevanta kritik mot läkemedelsindustrin får inte tas som intäkt för att göra en Thabo Mbeki eller en Eva Kärfve, och bara avvisa vetenskapliga studier som är ideologiskt opassande. Diskussionen måste vila på någorlunda rationell grund. Lägg istället fram sakliga argument mot den metaanalys och de studier som ligger bakom den som visar på ett samband mellan DRD4 och ADHD.
Ja, Erik, det är sant att det var ett tragikomiskt inlägg som jag länkade till och det är också också alldeles sant som du påpekar att läkemedelsindustrin agerar samvetslöst och inhumant, driven av profit. Men när det gäller Kärfves kampanj så tror jag faktiskt inte det spelar nån roll om det är fiskolja eller amfetamin som skrivs ut. Det som hon argumenterar mot är att det behandlas överhuvudtaget. Hon beskriver sin centrala punkt på SVT:s tittarsida som så här: "Vad jag varnar för är för mycket hjälp. Barnet blir ett litet kolli i händerna på allehanda terapeuter och får en mycket märklig uppväxt, ständigt präglad av ett defekttänkande." Att komma dragandes med det resonemanget, medan det larmas att det finns en brist på barnpsykiatrer, och att det lett till katastrof för de föräldrar och barn som behöver hjälp (som beskrivits av skolöverläkare Sophie Ekman här) ger ett märkligt navelskådande intryck. I Kärfves kamp mot genetisk forskning av ADHD ingår sålunda en samhällspolitisk aspekt; hon påstår att det pjåskas för mycket med barnen i det svenska samhället, att ADHD är nåt som växer bort och att det är problem enbart skapade av en dålig hemmiljö, inte gener. Hon sitter som en sorts svensk Dr. Phil, inte hos en svensk Oprah, men väl som en ständig närvaro i svenska kvällspressens sidor. Strunt samma att folk som Ekman enligt DN påstår: "Jag har en klar medicinsk frågeställning som jag vill att en barnpsykiater tar ställning till, inte en psykolog eller en kurator som fokuserar på psykosociala aspekter och familjeaspekter. Ibland kan det dröja flera år innan ett ärende avslutas och Sophie Ekman har anmält ett fall från 2001 som ännu inte är avslutat." I Kärfves resonemang ingår det idiotiska argumentet att man inte ska ställa diagnos för att det är att utsätta barn för en "krymplingsidentitet". Nä, Kärvfe kan gärna fortsätta sitta i ring i plyschbyxor och sjunga Kumbaya med scientologerna bäst hon vill, men det är faktiskt dags att bemöta hennes fördomar om ADHD och hennes övergripande ideologi mer öppet, speciellt som de nu sprids med SVT:s hjälp. Det behövs balans. Därför är jag dig och PC Jersild evigt tacksam!
MVH, Anneli
PS. Ber om ursäkt för att jag tog en så abrupt avvikare in i sekretessfrågan i min förra post. Det var ju inte alls ämnet du tog upp, men SVT:s reportrar valde just att bemöta kritiken från Jersild med flera från den vinkeln. Han skrev att utlämnandet av datan var "något som strider mot åtminstone mitt rättsmedvetande." Hultin & co riktade in sig på den aspekten, och anförde i sitt försvar av dokumentären att sekretessfrågan saknar relevans. DS.
jag vill lägga till Kjell Häglunds anti-Kärfve-artiklar i Journalisten, Dagens Media och nu senast Expressen också, som oerhört viktiga. Fast det allra bästa av honom, ur denna aspekt, var när Kärfve svarade honom på Journalisten.se, och han svarade henne med att han argumenterat på hennes villkor, med hennes metoder, att hennes ideologiska utgångspunkt och hans aggressiva krönike-retorik var "av samma skrot och korn"... detta då i kontrast till läkarna som dagligen jobbar för att hjälpa barnfamiljer. En stark retorisk poäng som fick mig att jubla! ÄNTLIGEN en populär krönikör som kan skriva hårt och underhållande och verkligen klä av Kärfve-myten, efter alla år då Kadesjö osv skrivit sina bemötanden utan att någon, allraminst journalister, orkat läsa.
Har ringt upp Eva Kärfve, och ledsen Erik, men hon säger inte att ingenting är medfött, lika lite som John Locke sade det.
Hon har samma uppfattning som jag, och som du vad jag förstår, vad gäller den frågan. Därmed har du inget case här.
Det var vad jag misstänkte, för jag har nämligen aldrig träffat någon sociolog som hävdat det man påstår att Eva K anser men också att alla andra "gamla 70-talssociologer" skulle hävda.
PS: Det var ingen i Sverige som brände BH:ar offentligt heller på 70-talet, som många har fått för sig idag :-).
Erik:
Och nu har fått lite tod att skriva svar på dina kommentarer till mig:
Erik citerar:
"RESULTS: For both the case-control and family-based studies, the authors found 1) support for the association between ADHD and DRD4, 2) no evidence that this association was accounted for by any one study, and 3) no evidence for publication bias. CONCLUSIONS: Although the association between ADHD and DRD4 is small, these results suggest that it is real. Further studies are needed to clarify what variant of DRD4 (or some nearby gene) accounts for this association."
Vad menar du med att citera detta? Du kan väl inte på fullt allvar lägga fram det där citat och tro att det övertygar mig om att man oomtvistligt har hittat genen för ADHD? Alltså undrar jag lite om du försöker sätta mig på pottkanten, för att i "Sokalsk" anda avslöja att jag inte begriper någonting. Så jag föreslår att du endera ger mig länken till artikeln, eller om den inte finns på nätet, skickar mig en papperskopia på den. Det kan ju hända att det finns förnuft i artikeln, som citatet är tagen ur, även om det inte avspeglas i citatet ovan.
Jag undrar vidare hur man bestämt vad som är symtom på ADHD? Exakt vilka egenskaper/betéenden är alltså förknippade med den gen du (artikeln) talar om (eller med någon av granngenerna, som det kanske kan vara fråga om istället ) och som man behöver forska mer om för att verkligen etablerar sambandet? Och hur har dessa betéenden fastställts?
Jag kan inte påstå att jag är inläst på ADHD-diagnoser men så mycket tycker jag mig ha förstått, som att ADHD kan yttra sig på ett antal olika sätt.
Har för övrigt hittat en fil med en ansökan om etikprövning, från Björn Kadefors, en man i Gilberggruppen. Eli Lilly är sponsor för projektet som syftar till att undersöka hur barnen reagerar på Strattera (verksam substans atomoxetin, och som tydligen alltså är ett SNRI-preparat/noradrenalinåterupptagshämmare).
Det projekt han beskriver där är inte ett naturvetenskapligt projekt utan ett betéendevetenskapligt sådant. Man brukar inte fråga molekyler hur de mår ("jag tycker jag är", en svensk självskattningsskala Min anm: Verkar vara samma som man utarbetat i Texasprojektet för att ringa in barn att sätta på droger, kan man läsa om i Virapens bok ex.), eller deras föräldrar hur deras molekylbarn mår, inte heller frågar man atomer om sådant. Frågebatterier av det slaget brukar man däremot arbeta med inom samhälls- och betéendevetenskaperna, och där är Eva Kärfve proffs med, skulle jag gissa, betydligt grundligare utbildning än de här psykiatrikerna har. Såvitt jag förstår så handlar kursen i psykatri inte alls om forskning om betéenden, utan om konsten att ställa diagnoser mm. Så vad har de här psykiatrikerna för forskarutbildnig? Jag gissar att de har Med. Dr. - examen i botten, men det är inte en utpräglad examen i betéendevetenskaplig metod. De har ytterst lite utbildning i kritiskt tänkande på det här området med andra ord.
I den här ansökan säger ansökaren (Kadesjö) vidare att atomoxetin inte är "ett centralstimulerande preparat" och att det inte är beroendeframkallande. Vidare skriver ansökaren att: "Till skillnad från CS (centralstimulerande) förvärrar inte heller atomoxetin tics eller sömnstörningar, något som är mycket vanligt i denna patientgrupp".
Stiligt med tanke på vad vad FASS säger om medlet ifråga. Och det är Eli Lilly som bekostar studien, företaget som tillverkar Strattera, som från början var tänkt som ett antidpressivt medel, men inte fungerade något vidare som ett sådant - och se, då fanns ju barnen där, som ännu inte var inringade som målgrupp för försäljning av sådana här preparat - kanon, massor med pengar! För föräldrarna skulle givetvis också få erbjudande om Strattera efter den här studiens slut!
Slut om detta.
Sedan fortsätter du i nästa kommentar att slå in öppna dörrar. Vem har sagt att det inte finns gener med i spelet, vem påstår att ingenting är medfött och vem påstår att det inte alltid handlar om gener/miljö och varför vill du inte kommentera mitt påstående om att det här inte bara handlar om att vara naturvetenskaplig utan här finns också samhällsimplikationer och dessutom är etiken iblandad. Det finns helt enkelt inget naturvetenskapligt faktum av den arten att det automatiskt leder från "är" till "bör" (det naturalistiska misstaget). Det tror jag också att vi egentligen är överens om.
Förlåt: "Ansökaren Kadefors" ska det vara förstås
Suck:
Varför kan inte folk har namn som inte liknar varandra. Mannen ifråga, han med etikansökan heter ju Kadesjö INTE Kadefors, som en massa andra kända personer heter. Trött, sent på natten, får försöka ursäkta mig med det.
Kerstin, du verkar inte alls ha begripit hur medicinsk forskning ofta utvecklas. Det handlar inte alls om att man alltid måste utröna de exakta orsakerna till ett fenomen för att kunna säga något om det eller behandla det. Tvärtom är det ofta så att man hittar ett läkemedel eller preparat som lindrar ett visst tillstånd, och därefter kan man formulera hypoteser om varför det fungerar. Det var det som skedde i exempelvis frågan om beroende, där upptäckten av ett verksamt läkemedel mot opiatberoende (metadon) ledde till formulerandet av en hypotes om biologiska (del)orsaker till beroende, vilket ett par decennier senare kunde bekräftas. Under vägen dit upptäcktes endorfinerna.
Att klargöra exakt vilken genkonstellation som ligger bakom ADHD är inte nödvändigt för att hävda att det är ett (delvis) biologiskt grundat fenomen.
En stor suck, Kerstin... Du hämtar inte bara en fil från den ökände scientologen och vulgärdebattören Janne Larssons hemsida, utan lånar hans egna argument. Huvudskribenten i scientologernas egna tidningar. Som i åratal regelmässigt begärt ut all Kadesjös email-korrespondens inkl. den privata, och bl a lyckats manipulera Aftonbladet att försöka skandalisera denna seriösa neuropsykiatriker.
Janne Larsson har bl a ljugit om att Kadesjö tagit emot pengar från läkemedelsföretag, vilket han givetvs aldrig gjort. Vilka läkare/forskare deltar/utför INTE studier finansierade av läkemedelsföretag? I en idealisk värld finansieras all forskning med allmänna medel, med det är ju en märklig utopi att utgå ifrån. Det hade varit upprörande om de kunnigaste neuropsykiatriforskarna INTE deltog i studierna kring läkemedlen. Och det finns INGENTING i Kadesjö-studien, eller i något annat Kadesjö publicerat, som är kontroversiellt eller konstigt.
Med tanke på den förförjelse scientologerna utsätter Kadesjö för, och har gjort i så många år, är det ganska talande att de inte faktiskt inte lyckats smutskasta honom mer.
VARFÖR, Kerstin, går ni "diagnosskeptiker" ständigt till scientologerna för att hämta era argument?
Kerstin:
Jag är lite förvånad att du fortfarande efterlyser länkar om ADHD och DRD4, länkar som jag gett dig flera gånger, både på din blogg och i detta inlägget. Här är de igen, den förstnämnda var den som jag tog citatet ur (metaanalysen) den sistnämnda är en om geografisk variation och den evolutionära historien bakom DRD4:
http://www.ajp.psychiatryonline.org/cgi/content/abstract/158/7/1052
http://www.pnas.org/cgi/content/abstract/012464099v1
När jag gav dessa länkar i mina kritiska kommentarer på din blogg meddellade du i en kommentar att du inte hade hunnit läsa dem, men nu ger jag dig dem igen. Det finns flera andra studier förutom dessa, och metaanalysen visar att det finns ett samband mellan DRD4 och ADHD, och att detta samband inte kan förklaras bort med "publication bias".
Om Eva Kärfve medger att det kan finnas en viss medfödd komponent bakom ADHD (DRD4 eller någon/några andra gener) är det ju bara bra, men då har hon valt att uttrycka sig på ett mycket dåligt sätt, för det är fler än jag som fått intrycket att hon avvisar alla sådana tankar som "hjärnspöken".
Jag håller med om att man inte ska göra det "naturalistiska misstaget". Men tyvärr Kerstin: här gör du dig skydlig till det ideologiska felslutet: du avvisar studier som denna, utan att ha brytt dig om att läsa dem, förmodligen för att de förefaller dig ideologiskt osmakliga.
Själv tycker jag inte det spelar någon större roll om DRD4 "bara" förklarar 5, 10 eller 15 % av variationen bakom ADHD, och jag tycker att varje sunt tänkande människa bör resonera på samma sätt. Om DRD4 är involverat utvecklandet av ADHD (i kombination med uppväxtmiljö och förhållanden i skolan) är det viktig kunskap som inte bara ska ignoreras eller avfärdas på basis av vad Eva Kärfve eller någon annan säger.
Kerstin:
Inser att jag ännu inte kommenterat det du efterlyste: att debatten om ADHD, damp m. m. inte bara handlar om naturvetenskaplig forskning, utan även om etik. Jag håller 100 % med där. Oavsett om ADHD skulle vara ett resultat av uppväxtmiljön till 100 % eller förklaras till 100 % av gener (två extremfall) så säger denna kunskap ingenting om hur vi ska utforma vår skolpolitik, exempelvis. Det sistnämnda är en politisk och demokratisk domän, där varken naturvetare eller sociologer har någon slags åsiktsmonopol.
När vi väl har konstaterat detta, och enats i att läkemedelsindustrin påverkar den forskning som bedrivs genom bl. a. finansiering etc. och att forskningen ingalunda står "fri" från det omgivande samhällets maktstrukturer, så måste vi nog ända konstatera ett par saker:
1. Det finns vissa saker som är "fakta" i den bemärkelsen att de kan betraktas som någorlunda "säker" kunskap som står sig över tiden. Till dessa fakta menar jag t. ex. att HIV ligger bakom utvecklandet av AIDS.
2. Man kan inte förneka sådana här "fakta" bara för att man ogillar de nuvarande maktstrukturerna, det ekonomiska systemet och läkemedelsbolagens inflytande. HIV orsakar AIDS, oavsett om vi lever i en kapitalistisk ekonomi eller en socialistisk där staten skulle kontrollera läkemedelsproduktionen.
3. Om det finns en genetisk komponent bakom ADHD så kan denna undersökas och fastställas. Finns det ingen sådan komponent så kommer man ju givetvis inte att hitta något, men studierna på bl. a. DRD4 har indikerat att det finns ett samband. Personligen tror jag på detta samband, som verkar någorlunda robust, men kan någon övertyga mig om att samtliga studier är felaktigt genomförda så är jag beredd att ändra mig.
4. Men jag tänker ta mig sjutton inte köpa argument av typen Thabo Mbekis pseudovetenskapliga argument mot HIV bara för att han har principiellt rätt i sin kritik mot läkemedelsbolagen. Och jag efterlyser således stringenta argument från såväl Kärfve som dig som andra som förnekar dessa studier på DRD4 och andra studier på den genetiska bakgrunden till ADHD. Det tycker jag mig ha rätt att kräva.
Alltså: Lägg bort maktanalysen för ett tag, där är vi eniga på det stora hela. Förklara för mig varför dessa studier är fel eller missvisande. Och problematisera gärna den egna ståndpunkten:
Du antyder att jag är en "nyttig idiot", och alltså omedvetet går i läkemedelsbolagens ledband. Låt mig då ställa motfrågan Kerstin: Är inte du då en svensk Thabo Mbeki, som är så förblindad i din kritik av läkemedelsbolagens makt så att du förnekar biologiska fakta?
Konspirationsteorierna, Kerstin, är vänsterns svaga punkt. Det är baksidan och risken med den högst relevanta medie- och maktkritik vi dagligen ägnar oss åt, och som är absolut nödvändig. Men är vi inte självkritiska så hamnar man lätt fel. Och JAG ser iallafall Thabo Mbekis AIDS-politik i Sydafrika som ett skräckexempel på hur en afrikansk ledare utnyttjat antikologinala stämningar för att förneka uppenbara naturvetenskapliga "fakta". Jag är faktiskt så gammalmodig så att jag fortfarande tror på sådana saker. Som att HIV orsakar AIDS.
(Som en liten historisk upplysning från en naturvetare så lär Lenin f. ö. aldrig ha myntat uttrycket "nyttiga idioter" om Sovjetmedlöparna i Väst, det är en borgerlig efterhandskonstruktion).
Just med tanke på "konspirationsteorismen" vore det verkligen motiverat om Kerstin undvek att skriva av argumentationen från Sveriges mest kände scientolog och "adhd-hatare" Janne Larsson.
Varför ringer hon så självklart upp Eva Kärfve för ett snack, men inte Björn Kadesjö – när det är honom hon egentligen riktar frågor till? Det är lika lätt att kontakta honom som Kärfve, han är en öppen och mycket vänlig person.
Stardust:
"Att klargöra exakt vilken genkonstellation som ligger bakom ADHD är inte nödvändigt för att hävda att det är ett (delvis) biologiskt grundat fenomen."
Instämmer till 100 % med dig här. Oavsett om det är DRD4 ensam, eller andra gener som (delvis) påverkar ADHD så är argument av typen "man har inte hittat en gen för ADHD" eller att "man inte har hittat någon dokumenterad hjärnskada som är associerad med ADHD" dåliga argument.
Det förstnämnda argumentet är felaktigt och bygger på okunnighet, eftersom DRD4 är en gen som har kopplats till ADHD (se länkarna i mitt blogginlägg). Det andra argumentet har använts flitigt av Eva Kärfve men håller inte heller vid närmare granskning. Att man inte hittat och beskrivit en fysiologisk mekanism i detalj är ju inget argument mot att det inte finns en biologisk komponent bakom ADHD.
Familje-baserade studier och analyser av släktingar är oftast ett viktigt första steg till att dokumentera ärftliga samband, även för andra sjukdomar. Utan sådana studier hade vi vetat betydligt mindre om ärftliga sjukdomar och genetik än vi faktiskt vet idag.
En kort kommentar till Elin först:
Sedan när blev en forskares officiella etikansökan skum på något sätt för att en scientolog länkat till den?
Dessutom, den dagen någon påstår att Kadesjö anser att ingenting är medfött ska jag ringa upp honom också och fråga :-).
Sedan Erik:
Jag tror visst att det finns gener som tillsammans med miljön påvekar/bestämmer personlighet, temperament etc. Men däremot får du mig nog inte att tro, även om jag erkänner att jag inte är expert, att det finns en gen för ADHD. Att jag inte tror det, eller inte accepterar den hypotesen för närvarande, beror på att det ingalunda råder konsensus bland forskare och fackfolk om den saken. Gjorde det så skulle jag förstås acceptera tanken på existensen av denna gen.
ADHD är helt klart inte någon skarpt avgränsade diagnos och den grundar sig i subjektiv bedömning. I huvudsak handlar det om att sjukförklara besvärliga barn och reliabiliteten i bedömningarna verkar inte överdrivet hög, liksom inte heller validiteten, enligt de filer jag läst idag.
Jag kommer, i samband med den här "sjukomen" eller "defekten", ADHD, som plötsligt löper som en epidemi över världen och som mångfaldigar förskrivingarna av droger överallt (även till barn från 3-årsåldern, som jag kunnat notera när jag sökt information om den på nätet,) att tänka på en allvarlig sjukdom, "drapetomi", som graserade i amerikanska Södern under 1800-talet. Symtomen var "en sjuklig tendens att springa hemifrån" och kan man tänka sig, den drabbade bara svarta slavar.
Jag tror det var just Björn Kadesjö (men är inte säker om personen, dock vet jag säkert att det var en person i Gillberggruppen) som i ett annat TV-program om Gillbergaffären för något, ev. några år sedan, förklarade att ADHD bara drabbade barn i socialgrupp III. Jag studsade. Tycker inte du också att det är konstigt. Skulle den där genen bara finnas inom denna socialgrupp? Har vi verkligen så vattentäta skott mellan socialgrupperna?
Nå man kan ju tänka sig att socialgrupp III lever i en annan miljö, varför genen ifråga bara manifesterar sig där, men informationen ger ändå anledning att förhålla sig undrande.
För övrigt så tänker jag inte gräva ner mig mer i diskussionen om ADHD:s vara eller inte vara. Området är gigantiskt. Tills vidare, och med den information jag har och tagit in idag, kommer jag att fortsätta att ställa mig skeptisk. Det beror inte på att jag misstror naturvetenskaperna, utan på att jag vet för mycket om psykiatrins historia bl.a.
Egentligen är jag inte så intresserad av om en gen för ADHD skulle vara upptäckt, för detta skulle i så fall bara vara intressant som just ett vetenskapligt faktum och för fackfolket eller för dem som är specialintressade av varje enskild gen, och sedan handlar resten, och det som intresserar mig mer, om hur man ska använda sig av en sådan eventuell vetenskaplig kunskap -samhällspolitiken och etiken alltså.
Men ska väl skicka med några länkar som visar att det finns de som hävdar att den där genen inte existerar, och de har skrivit sina alster senare än författarna till de abstracts som du gav mig länkar till på min blogg, och som jag hade läst redan innan jag började kommentera på den här tråden. Dessa abstracts var skrivna 2001. De uppsatser jag länkar till här, alla kritiska till ADHD-diagnosen, är skrivna mellan 2005 och 2007 och jag länkar till dem för att visa att det här fortfarande är en kontroversiell fråga och att det verkar som om somliga, som i alla fall är mer experter inom området än jag, anser att den där ADHD-genen inte är fastslagen och säkert existerande än.
http://www.icspp.org/index.php?option=com_content&task=view&id=161&Itemid=72
http://www.yanq.org.au/content/blogcategory/24/54/
(Skrolla ner och klicka på Queensland Children at Risk: The Overdiagnosis of “ADHD” and the Overuse of Stimulant Medication)
http://www.icspp.org/content/view/148/70/
Men snälla Kerstin, nu kommer du med de där scientologlänkarna igen. "The ICSPP var founded in 1971 by Peter Breggin..."
Jag börjar tro att du är ett troll.
Någon här som har ett barn som fått diagnosen ADHD? Någon här som sett sitt eget barn lida fruktansvärt av sitt funktionhinder pga andra människors åsikter och handlanden? Någon här som sett sitt eget barn falla in i djup depression pga den utmattning som det innebär att ständigt vara så uppe i varv som man är om man har ADHD? Någon här som inser att det inte handlar om att droga ner barn för någon slags bekvämlighets skull?
Bara undrar...
Kerstin:
Nu tycker jag nog att du håller på att flippa ur en aning. Av de två länkar du gav mig var den från Qeensland ett dokument, länkad från en blogg, som inte verkar vara referee-behandlad, alltså sakkunniggranskad. Bloggosfären och internet i all ära, men jag tycker nog att man bör vara LITE mer källkritisk. Det skrivs tusentals dokument varje dag, varav en del läggs ut på internet utan någon facklig granskning, och jag tänker inte låta mig imponeras av sådana dokument, oavsett om de är publicerade senare än de artiklar jag gav dig länkar till.
Den andra länken du gav verkar vara publicerad i någon slags forskningstidskrift, som jag dock inte känner till. Även om så är fallet så måste jag säga att jag är skeptisk till deras påstående att ingen gen har identifierats som är associerad med ADHD, de verkar ignorera den metaanalys jag refererade till, och som i sin tur bygger på flera andra publicerade studier.
Att dessa studier HAR påvisat ett sådant samband kan man väl knappast vifta bort med att diagnosen är svårställd? En svårställd diagnos kommer ju bara att leda till "brus" och göra att det blir svårare att hitta en genetisk association, vilket man faktiskt nu har gjort. Det är mycket möjligt, ja t. o. m. troligt, att med förbättrade diagnosmetoder och fenotypklassificeringar så kommer sambandet mellan ADHD och DRD4 att stärkas ytterligare.
Slutligen så har jag avstått från att kommentera kopplingarna mellan ADHD-kritikerna och scientologerna, eftersom jag inte tycker att det är särskilt relevant i sakfrågan. Dock tycks det mig som om scientologerna har ett stort intresse i dessa frågor, och med tanke på vilken skum organisation detta är så skulle jag nog förhålla mig lite extra källkritisk, i synnerhet mot dokument som laddas ner från diverse mer eller mindre seriösa bloggar och hemsidor på internet.
Visst, även en blind höna hittar korn i bland, och visst kan scientologerna ha rätt av fel anledningar i vissa frågor. Men jag tycker nog att du ska sila informationen bättre Kerstin och granska källorna och avsändarna mer i sömmarna.
Slutligen måste jag säga att jag blir förbluffad av en av dina kommentarer där du ifrågasätter existensen av en eller flera gener för ADHD:
"Men däremot får du mig nog inte att tro, även om jag erkänner att jag inte är expert, att det finns en gen för ADHD. Att jag inte tror det, eller inte accepterar den hypotesen för närvarande, beror på att det ingalunda råder konsensus bland forskare och fackfolk om den saken. Gjorde det så skulle jag förstås acceptera tanken på existensen av denna gen."
Kerstin: här är ditt resonemang kusligt nära klimatförnekarna som inte accepterar växthuseffekten eller förespråkarna för "Intelligent Design"!!! Det är sorgligt att du kräver "konsensus" inom forskningsvärlden för att tro på ett forskningsresultat, för du vet mycket väl att någon konsensus kommer aldrig att uppnås, inte ens i de mest solklara fall.
Det FINNS biologer som tvivlar på evolutionsteorin och det FINNS klimatforskare som tvivlar på den mänskligt drivna växthuseffekten. Alltså: det råder ingen konsensus ens på dessa områden. Jag tolkar alltså dig som att du tvivlar på växthuseffekten och evolutionsteorin också? Där råder ju ingen "konsensus" där heller?
Kerstin, nu måste jag säga att du chockerar mig. Läs på om Breggin innan du vbf:ar hans länkar. Det är hårdfiltreradnhatpropaganda det han sysslar med. Det är ju nu uppenbart att du misslyckas med att hitta minsta belägg för dina ståndpunkter utanför scientologiska kretsar.
Men värre är dina villfarelser om Kadesjö. Du syftar på ett inslag i Uppdrag granskning där Kadesjö blev fullständigt sönderklippt, vilket han upprört bemött efteråt, och vilket också är anledningen till att Gillberg vägrade ställa upp i "Fördärvet".
Dessutom: Du tror alltså att Kadesjö ingick i Gillberggruppen? Man tar sig för pannan.
Till sist. Förhoppningsvis börjar du nu förstå hur lätt det är att hamna i scientologernas "våld" när man engagaerar sig i en vetenskaplig fråga utan att egentligen vara intresserad av själva vetenskapen utan bara av känslan av sin egen ideologiska "kritiskhet". Det är djupt ironiskt/tragikomiskt att det var DU som började anklaga folk för att vara "nyttiga idioter".
Också ett inlägg i diskussionen :-).
Tjing
En sak som verkar försvinna med ADHD är personen ifråga. Eftersom det här är ett sånt hett omdebatterat ämne så glömmer man att det finns vi stora som inte blir särskillt nöjda av diskutionen och debatten. Din artikel var jättebra, och det är kul att någon slår ett slag för oss någon gång, på ett konstruktivt sätt, där du inte utgick från dig själv.
När man trampar fel katt på svansen så får man äta upp sitt beteende. Det är vad jag tänker på när jag läser om dessa förb—ade tycker och vetare. En sak som man får ursäkta mig är att neurologer och psykologer som håller på med ADHD får sig en välförtjänt släng av skit från mig titt som tätt. Med tanke på dom grova förtal jag får stå ut med som är riktade emot mig, mina kids, min familj, min släkt och vänner. Det är så att även om vi alla inte sticker ut så tillhör vi samma släktled. Men men lol, alla är inte av ondo, utan tvärtom, även om dom kanske är på fel spår.
Om du ber en läkare att titta på en människa, så drar han som slutsats att något är fel och börjar leta efter dessa påstådda fel tills hans död. Om det handlar om en i juryn i Topmodel så börjar dom leta efter vackra symetriska drag. Hoppas du hänger med, men det är ju yrkesbaserat hur man tar tag i saker och ting. Får väl säga att det är tur att dom inte frågade en bilmekaniker om oss besvärliga typer.
ADHD har blivit för mig som, svarting, guling, blatte etc är för andra etniska grupper, vad som gör dom till etniska grupper är deras geografiska och genetiska ursprung.
Det finns en unik genetisk grupp med ett homogent beteende och egenskaper. Inte en hetrogen grupp som RF Attention säger, givetvis så kan man hitta olikheter inom alla likheter. Utan en relativt stor grupp som fungerar väldigt likt i beteende och hur vi fungerar i allmänhet, och generellt så har vi en betydande del mer som är gemensamt än icke.
Vi gillar en unikt uppbyggd psykosocial miljö, vi har vår egen destinkta etik, vi fungerar unik socialt på ett visst sätt, med största sannolikt så har vi ett eget kroppspråk som inte är kartlagt ännu, men det finns en massa indikationer på det. Vi hittar våra ”gruppfränder” undermedvetet och fortplantar oss med dom oftas, av vad jag sett hittills. Det här handlar ju om en relativt stor osedd grupp på +-10% i samhället, inom det Europeiska DNA’t. Som det ser ut nu så verkar det handla om 2 dna variationer som är väst/öst indelade.
Neurologi och psykiatri har svårt att skilja våra latenta naturliga egenskaper och sociala beteenden ifrån våra reflex mässiga reaktioner på yttre stimula, aka dåliga intryck. Ungefär som att man säger ajj reflex mässigt när man får en smäll. Neurologin och psykiatrin påstår att vi medvetet och/eller illvilligt väljer när vi ska ha reflexer för att inte passa in.
Dom har svårt att urskilja våra egenskaper ifrån psykiska sjukdommar som drabbar vår grupp, som jag har på känn beror till stor del sömnbrist, och adenosin/melatonin problem, alternativt att hela signal substans receptor systemet är annorlunda. Sedan stressuppbyggnad i miljöer och situationer som neurologi och psykiatri inte förstår, att dom är stress relaterad för oss.
Hur som helst så. Hur definerar man folkgrupp? Och när börjar internationella mänskliga rättigheter gälla för en minoritetsgrupp i samhället. Idag så är neurologin och psykiatrin straff immun emot vad dom utsätter oss för. Å ena sidan så har vi polisen som informerar om droger i skolan, sedan så står den stygge psykologen och ger vissa ”jobbiga” kids amfetamin så att dom passar in bättre?! Det är inte klokt för mig iallafall.
Det tragiska nu är att dom flesta av oss har kapitulerat inför neurologins modell och accepterat den utan att ifrågasätta, som bara berättar halva sanningen om oss. Även om dom är träffsäkra i mycket så glöms eller utelämnas annat.
Men det som är konstigt nu när det är vetenskapligt bekräftat i den mån det går att det handlar om ett genetiskt arv. Att ingen undrar vart dessa gener kommer ifrån. Vi få som ifrågasätter vart dom kommer ifrån nu, får ju inte riktigt mycket gensvar, vilket kanske beror på skräcken inför vissa nya ”upptäkter”. Jag håller på att strukturera upp på min websida om oss, och lite teorier som finns och skiljer sig ifrån skade/funktionshinder teorin.
Först bekräfta att det faktiskt handlar om ett genetiskt unikt arv. Sedan kartlägga hur våra hjärnor fungerar neurologiskt, och våra egenskaper baserat på det. Och sist börja luska i vårt ursprung. Sen framledes lägga ihop allt och alternativt få oss klassade som en unik folkgrupp inom det Europeiska dna’t. Just det sista skulle få läkemedelsföretagen att gå itaket när dom helt plötsligt inte kan langa amfetamin lagligt till minderåriga, men det priset tycker jag är ok.
Varför jag skriver här då, är för att få hjälp med dom biologiska aspekterna, som dna osv. Den vetenskapliga teori som är mest trolig för vårat ursprung nu äro. Att Neanderthals dna slunkit in i våran genpol, och att visa sekvenser bevarats i ca 10% inom det Europeiska dna’t. Skulle det här stämma så skulle det få vissa påföljder som inte stör mig, eftersom jag är intresserad av vårt ursprung hur det än må se ut.
Men det som talar emot den teorin idag är Svante’s forskargrupp som tittat på 1 dna prov med mtDNA som är 38.000år gammalt. Problemet för mig då är att jag tror det handlar om dna från +42-50.000 år sedan. Om det är redan integrerat i det 38tusen åriga dna’t eller passerat det i en annan släktlinje blir väl kanske svårt att se då. Men vem vet, Svante kanske är gud och superman inom sitt område.
Alternativt om du har time själv, eller om du kan hänvisa mig till någon som har tid som kan hjälpa mig lite med detta, eftersom det går framåt väldans långsamt tack vare mina bristfälliga kunskaper inom genetik. Även om jag äro en av dom dära adhd filurerna så är det här inte oseriöst, även om jag tar dom chanser som denna jag kan.
Mvh, Mikael
www.mirhepo.se
Post a Comment