Frihandelns och marknadsliberalismens moraliska kollaps

De stigande livsmedelspriserna på världsmarknaden kan ha undgått få. Konsekvenserna av dessa är matbrist och ökad undernäring i fattiga länder, bl. a. i Centralamerika där befolkningen nu får skära ner på sina dagliga tortilla-ransoner. Orsakerna till de ökade livsmedelspriserna är sannolikt flera, bl. a. den ökande efterfrågan på etanol som drivmedel i Europa och USA samt klimatförändringar som leder till sämre spannmålsskördar. Men en orsak är kanske minst lika viktig och har diskuterats alltför lite hittills, sannolikt för att de politiska slutsatserna är obekväma för dagens nyliberala elit: frihandeln och avregleringarna av världshandeln.

Det är iallafall den analys som en minister i Frankrikes högerregering, Michel Barnier, gör i en artikel i Financial Times. När en minister med uttallade högeråsikter drar denna slutsats, och kommer fram till att det har varit för mycket betoning på fria marknader och det behövs en starkare roll för den offentliga sektorn för att hejda den galloperande livsmedelskrisen, ja då kan man nog konstatera ännu en gång att nyliberalismens ideologiska grepp om de egna kärntrupperna till höger håller på att avta. Barnier kan ju knappast beskyllas för att vara någon slags smygsocialist.

Det är en fullt rimlig förklaring att avregleringen av priserna på mat och andra råvaror till viss del kan förklara prisuppgångarna. Erfarenheterna av alla andra avregleringar, inte minst i Sverige, har visat att sådana här avregleringar nästan utan undantag följs av högre priser, tvärtemot påståendena från nyliberala avregleringsförespråkare. Vi har sett detta i Sverige vad gäller t. ex. el- och telekommunikationer och tågtransporter, där avregleringsfiaskonan är uppenbara för var och en som ska betala sina räkningar.

Barniers slutsats, att man behöver en mer reglerad världsmarknad och nya regionala marknader, verkar vara betydligt klokare än åsikterna hos hans dogmatiske högerkollega Gunnar Hökmark i Sverge. Gunnar Hökmark har ingenting lärt av historien och av nyliberalismens totala misslyckande, utan är fortfarande en blind och dogmatisk förespråkare för fullständigt avreglerad frihandel. Nu är ju lyckligtvis Gunnar Hökmark en person med betydligt mindre inflytande än Barnier, men hans åsikter visar tydligt att svenska högerpolitiker fortfarande är hopplöst fast i det nyliberala ideologiska träsk som nu förkastas som ett misslyckande av deras ideologiska allierade i andra länder.

Gunnar Hökmark kallar det legitima och full nödvändiga motståndet mot frihandel och avregleringar för ett "hot mot mänskligheten". I själva verket förhåller det sig precis tvärtom: det är högerpolitiker och frihandelsförespråkare som Gunnar Hökmark som gör sig skyldiga till brott mot mänskligheten i den nuvarande situationen där alltfler hotas av undernäring. Till skillnad från andra som begått brott mot mänskligheten, som t. ex. Adolf Hitler, så har vi ännu såpass många demokratiska fri- och rättigheter kvar så att vi har möjlighet att rösta bort förbrytare som Gunnar Hökmark från det EU-parlament där han tyvärr ännu befinner sig.