I vissa övervintrande dogmatiska stalinist- och maoistkretsar tycks tiden ha stått stilla, och Berlinmurens fall 1989 har gått obemärkt förbi. Sovjetunionens och de övriga auktoritära statssocialistiska staters kollaps verkar inte ha föranlett några som helst självkritiska slutsatser. Det är iallafall det intryck man får när man läser en ledarsida i Kommunistiska Partiets tidning Proletären. Sin minst sagt originella analys av den förfärande utvecklingen i Zimbabwe presenterar man så här:
"Valet i Zimbabwe har utvecklats till en öppen kraftmätning mellan folkets parti Zanu-PF och imperialismen. Kampen har kanske lämnat parlamentets lugn."
Aha! Så den som inte stödjer "folkets parti" Zanu-PF och dess auktoritäre ledare Robert Mugabe är alltså en imperialistlakej, enligt Proletären? "Analysen" påminner alltför mycket om George W Bush:s maning till samling i "Kriget mot Terrorismen"; "You are either with us or against us".
Proletären analyserar läget vidare och informerar oss övriga som inte tillhör deras självutnämnda leninistiska garde i Göteborg:
"Vi minns hur det gick för folket i Nicaragua där den sandinistiska revolutionen krossades 1990 efter att ha förlorat påtvingade parlamentariska val. Landet blev åter ett av världens mest hopplösa länder."
Intressant analys, minst sagt. Det var alltså de parlamentariska valens fel att sandinisterna störtades i Nicaragua, och inte USA:s krigföring via Contras-gerillan? Det känns skönt att ha blivit upplyst om sakernas tillstånd.
Slutligen avslutar Proletären sin ledare med att jämföra Zimbabwe med Kuba, en jämförelse som lämnar en hel del i övrigt att önska, men där Göteborgskommunisterna visar att de inte är sämre än liberalerna som älskar denna typ av svepande jämförelser:
"Det hade kanske varit enklare för folket i Zimbabwe om man, likt Kuba, valt ett enpartisystem och därigenom sluppit utmanas av imperialismen inne i landet, samtidigt som landet drabbats av en bank- och handelsblockad. Imperialismens propaganda får dessutom fritt framföras i landet."
Det var en nyhet för mig att folket på Kuba har valt ett enpartisystem, snarare än påtvingats ett sådant av ett diktatoriskt kommunistparti som vägrar konkurrera med andra politiska partier? Har jag missat någonting i Kubas historia som Proletären känner till? Har någon frågat befolkningen på Kuba om de verkligen vill ha ett enpartisystem, och vilka är annars de "man" som har "valt" enpartisystemet? Och tydligen tycker Proletären att det är förfärande att man i Zimbabwe ännu så länge, till skillnad från situationen på Kuba, fortfarande fritt får framföra politisk propaganda utan att kastas i fängelse.
Vänsterns största fiender i Sverige är inte Timbro, Moderaterna eller den borgerliga regeringen. Vänsterns största problem är den interna trovärdigheten, inte minst vad gäler synen på demokrati under socialismen. Med en sådan "vänster" som de stalinistiska testuggarna i Kommunistiska Partiet, deras fjäsk för Robert Mugabe och deras ursäktande av den politiska repressionen på Kuba behövs det ingen höger för att övriga delar av vänstern får problem med sin trovärdighet. Det räcker med att Kommunistiska Partiet analyserar läget och därmed visar att man ingenting har lärt av historien.
Kommunistiska Partiets minst sagt bisarra analys av Zimbabwe står i stark kontrast mot andra vänsterkrafters ståndpunkter, som t. ex. Socialistiska Partiets som är glasklara i sitt ställningstande för demokrati och mot Mugabes despotiska styre. Nu har ju trotskisterna inom Socialistiska Partiet en betydligt högre demokratisk trovärdighet genom historien än maoisterna och stalinisterna inom Kommunistiska Partiet, vilket kanske inte är så förvånande egentligen. Men jag trodde nog i min naivitet att även f. d. stalinister och maoister kunde ta intryck av historien och dra självkritiska slutsatser. Uppenbarligen hade jag fel.
Posts
10 comments:
Håller med om att den artikeln (som f.ö inte var någon ledare) var rätt kass. Den andra på samma uppslag av patrik Paulov var däremot toppen.
Även om Proletären ibland är lite väl principfast så kan man inte komma ifrån att det är sveriges bästa vänstertidning. Ofta inteligenta artiklar med andra infallsvinklar. Tror vänstern skulle ha bra mycket större nytta av alla dessa obundna bloggare ute på gator och torg säljandes tidningar som Proletären.
Erik, ibland är du så självgod och pösmunksaktig att det är svårt att ta dig på allvar. Ja, dumma dumma dogmatiska stalinister som tycker helt jätte-jätte-tokiga grejer. Tacka vet jag förnuftiga frihetliga demokratiska socialister som jaaag som vet precis hur saker och ting ligger till.
Jag kanske inte vill ta till invektiven som assar men seriöst, du brukar vara en aning mer genomtänkt än "Fjärde internationelen!!!!1"-Svensson. Visst är KPML(r) clowner men hur svårt är det att ha en "högre demokratisk trovärdighet genom historien" om ens huvudsakliga verksamhet är att sitta ett gäng grabbar och skriva uttalanden om hur fel alla andra har? Det här "tsk tsk"-andet från åskådarplats som har varit vänstern till "vänster" om (v):s roll de senaste 20 åren är såå tröttsamt. Från partilokalens trygga värme kan man koka ihop både renläriga dogmer om att aldrig aldrig kompromissa om den minsta nämndsbudget och fantisera ihop drömmar om upplysta diktatorer på Kuba. Men förändring åstadkoms inte genom kommunikeér, utan allt som oftast genom oglamoröst harvande inom och utanför parlamenten för att få en kompromiss som går en millimeter i rätt riktning. Men bättre det än att sitta still med rena händer och peka finger!
"Det var en nyhet för mig att folket på Kuba har valt ett enpartisystem, snarare än påtvingats ett sådant av ett diktatoriskt kommunistparti som vägrar konkurrera med andra politiska partier? Har jag missat någonting i Kubas historia som Proletären känner till?"
Ja, det har du sannerligen. Till exempel att konstitutionen godkändes med stor marginal i en folkomröstning. När fick svenskarna "välja" att ha ett flerpartisystem?
Anders:
Håller i allt väsentligt med dig om sekterismen till vänster är tröttsam och "Fjärde Internationalen" är inte oskyldiga de heller. Vi tycks också vara överens om att KPML(r)/KP är clowner, och närmast av musealt intresse.
Assar:
Om du verkligen på allvar tror att folket på Kuba fritt har valt ett enpartisystem så är du mer naiv än de flesta "fellow travellers" genom historien. Och jag föredrar nog att vara en självgod pösmunk framför en okritisk Mugabeslickare, om jag måste välja.
Att för ett fattigt land försöka bedriva en anti-imperialistikt är inte enkelt gjort. Speciellt inte med ett liberalt kapitaliskt sytem, när imerialsimen med obegränsade ekonomiska tillgångar försöker skapa kaos och "regimskifte". Det är en viktig diskussion som du inte behöver håna bort.
Elliv:
Du har helt rätt i att det är ett problem när t. ex. USA och Storbritannien interfererar med såväl Kuba och Zimbabwe och försöker skapa kaos eller ägna sig åt illegala ekonomiska blockader (som i fallet Kuba). Där är vi 100 % eniga, du och jag, att detta ska fördömas och kritiseras.
Däremot menar jag att man måste vara glasklar vad gäller demokratiska fri- och rättigheter, oavsett om dessa kränks av USA, Storbritannien, Kuba eller Zimbabwe. Enpartisystem är inte acceptabelt och alla som vill bilda en oppositionell politisk organisation ska ha rätt att göra detta (även om den är borgerlig). Demokrati är inte svårt om man bara menar att den ska omfatta ens meningsfränder. Menar man allvar med demokrati måste man också låta meningsmotståndare åtnjuta den.
Ingenting kan få mig att backa från detta. Jag uppskattar din blogg som motvikt mot den hätska anti-Chávez propagandan i borgerlig press. Men jag hoppas verkligen att du håller med mig att enpartisystem inte är OK och att Robert Mugabe inte är en demokratisk och progressiv ledare. Annars måste jag säga att jag blir rätt så besviken på dig. Mugabe har tillräckligt mycket på sitt samvete för att förtjänas att kritiseras, utan att man alltid måste urskulda honom. Och Assar tvekade ju knappast att håna mig...
Jag vet inte mycket om Zimbabwe och tänker inte kasta ut mig tvärsäkra påstående om ett land baserad på det jag sett i massmedia. Västerländsk massmedia är oerhört vinklad, speciellt när "väst" bedriver en kampanj mot ett land.
Elliv;
Visst är västerländsk massmedia oerhört vinklad, även i frågan om Zimbabwe. Men både du och jag vet att vi kan ta reda på information om t. ex. händelseutvecklingen i Venezuela från oberoende nyhetskanaler, och t. ex. DN:s vinkklade rapportering har ju inte hindrat dig och mig från att ta ställning i Venezuelafrågor, eller hur?
Jag tycker att man ska ta reda på information från Zimbabwe från flera olika källor, precis som vad gäller Venezuela, och det har jag också försökt göra. Jag tycker också att man ska kunna kritisera Mugabe (eller Chávez när det är befogat) utan att det därför antyds att man okritiskt svalt någon slags västpropaganda. Det finns gott om oberoende rapporter om Mugabes brutala styre, t. ex. massakrerna i Matabeleland på 1980-talet och hans hätska utttalanden mot homosexuella och HIV-sjuka för att man ska kunna kritisera honom. Mugabe har sett bäst-före-datum, kort sagt. Till skillnad från Chávez, som är en ledare av en helt annan kaliber.
Jag tycker att man ska ta reda på information från Zimbabwe från flera olika källor, precis som vad gäller Venezuela, och det har jag också försökt göra. Jag tycker också att man ska kunna kritisera Mugabe (eller Chávez när det är befogat) utan att det därför antyds att man okritiskt svalt någon slags västpropaganda.
Min kommentar var inte riktad mot dig personligen, du verkar söka alternativa informationskällor (t.ex när det gäller Venezuela). Själv har inte orkat sätta mig in i just Zimbabwe. Tid/ork är begränsad.
Post a Comment