Den bärbara dator som Colombia beslagtog vid räden in i Ecuador nyligen fortsätter att avslöja graverande kopplingar mellan FARC-gerillan och ledande politiker från alla möjliga olika läger. Först kom de tidigare graverande påståendena om att Venezuelas Hugo Chávez fanns nämnd i dokument som "bevisade" att han betalat stora summor till FARC-gerillan och eventuellt även försett dem med uran så att de skulle kunna framställa en "smutsig bomb". Detta visade sig vara en rejäl och ogenerad propagandabluff, så grov så att inte ens amerikanska myndigheter trodde på densamma.
Sedan visade det sig att även den franske högerpresidenten Sarkozy fanns bland FARC-dokumenten, troligtvis för att Frankrike aktivt försökt förhandla med gerillan för att franska medborgare skulle kunna friges ur gerillans gisslan, framförallt den kända Ingrid Betancourt. Med de lösa och godtyckliga kritierier som USA och Colombia satt upp för att någon aktivt ska anses uppmuntra "terrorism" så är således Sarkozy och Chávez båda aktiva understödjare av terrorism. Vilket väl säger mer om det godtyckliga i USA:s "krig mot terrorismen" än det bevisar något graverande om vare sig Chávez eller Sarkozy.
Nu visar det sig att inte bara statscheferna Chávez och Sarkozy fanns med bland dessa laptop-dokument, utan även den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama.Den här datorn kan tydligen bevisa vad som helst och vem som helst kan visa sig ha en koppling till FARC, det är bara fantasin som sätter gränser. Nu väntar jag bara på att Hillary Clinton eller John McCain dyker upp bland dess "avslöjande" dokumnet. Laptopdokumenten innehåller allt - och är därmed värdelösa som bevis. För ingen tror väl på allvar att Barack Obama stödjer FARC-gerillan? Möjligtvis en del extrema högerbloggare kanske?
Själv vet jag inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. Sällan har en mediehistoria visat sig vara så grovt och ogenerat manipulerad av de colombianska myndigheterna, och sällan har den varit så lätt att genomskåda. Samtidigt är det sorgligt hur okritiskt svenska bloggare och svensk media köpt denna rövarhistoria med hull och hår. Rekordet togs nog av Svenska Dagbladet, som i någon slags märklig omvänd bevisföring lyckades få Colombias militära intrång i Ecuador att vara Hugo Chávez fel, samtidigt som man försvarade detta folkrättsbrott från Colombia, som nu president Uribe själv har bett om ursäkt för.
Det är illa nog att en högertidning som Svenska Dagbladet sätter ideologin före det kritiska tänkandet, men det är värre att den liberale bloggaren Magnus Linton fortfarande tror på denna rövarhistoria. Linton torde slå rekord i att okritiskt köpa mainstream massmediers bild av Latinamerikakonflikten, och han hänvisar förtröstansfullt till en av Colombias största dagstidningar som "brukar ha rätt". Att tänka rätt är möjligtvis stort. Att tänka fritt är dock avsevärt viktigare, och i denna gren brukar Linton misslyckas kapitalt. Så även denna gång. Det är häpnadsväckande att en person som kallar sig vänsterdebattör är så fundamentalt okunnig och naiv vad gäller massmediekritik så att han inte för en sekund reflekterar över den massmediala dramaturgin och vilka politiska och ekonomiska intressen som influerar densamma.
Posts
37 comments:
Måste du ha nån att klanka ner på för att få motivation till att skriva bloggen? Tycker det blir onyanserat och gör bloggen mindre läsvärd. Ta upp själva sakfrågorna och bevisfrågorna istället.
Bra bloggning! T.o.m. bättre än nyckelpigorna, fast de är förstås sötare..
Obama har sagt att han tanker satta sig ner och forhandla med snart sagt varenda terrorgrupp och galen diktator i varlden, helt villkorslost. Dar inkluderar han FARC. Sa att han stodjer FARC ar inte svart att lista ut.
Eeeh.. att man vill förhandla med en grupp betyder ju inte att man stödjer den. Eller jag vet inte, i S R Larsons värld kanske det är sa? Facket stödjer arbetsgivarorganisationerna? Den ena sidan stödjer den andra vid eld upphör, i exempelvis Israel/Palestina? Protestanter stödjer katoliker pa Irland?
Sällsynt dum kommentar.
Jag hoppas ni vet att skilja på förhandla och samtala?
Jag kan samtala med vem som helst. Men jag skulle aldrig förhandla med människor vars mål är att avskaffa demokrati. Jag kan samtala med människor vars främsta medel är att kidnappa, mörda och tortera. I samtalet kan jag berätta för dem om allt det mänskliga lidande som de skapar.
men jag skulle ALDRIG förhandla med dem om deras rätt att göra så. Jag skulle ALDRIG förhandla med dem så att de skulle få valuta för alla människor de mördat. Skulle inte kunna tänka mig ett större hån mot de som varit tvugna att ge sina liv för min frihet.
Men samtala, det är jag duktigt på, det kan jag.
Jag tror Obama också är duktig på att samtala. Jag har hört hans tal. Han är duktig på att prata. Jag har också hört vad han säger. Antingen blåljuger han, eller så skulle inte han heller förhandla med terrorister. men samtal, det tror jag han skulle vara duktig på.
Dessutom Erik, det är inte ett brott mot folkrätten att försvara sig mot en fientlig armé.
Thomas, det är inte konstruktivt att tänka sapass strikt som du gör. Ta IRA som exempel. Deras medel var bomber och mord. De gjorde "medlöpare" till krymplingar genom grym misshandel. De hade förvisso inte tänkt avskaffa demokratin, men medeln var lika otäcka.
Den konflikten är nu till stor del löst, genom förhandlande och med en del eftergifter av olika slag. Det fanns krafter som var beredda att sluta upp att kriga och istället sätta sig ned och tala. Förhandling och samtal är inte väsensskilda, även om man kan anlägga olika nyanser pa dem. Om samtalet bara är att den ena sidan säger hur dum den andra är och förväntar sig att det skall bli frid och fröjd är det inte speciellt troligt att samtal hjälper heller.
Obama bin Laden? ;-)
mvh,
Garm
Gustav,
Att forhandla utan forhandsvillkor ar att erbjuda stod till motstandaren. Det innebar att du satter dig vid forhandlingsbordet och ar beredd att acceptera vadhelst motparten foreslar. Detta ar vad Obama vill gora med bl.a. FARC. Daremot vill han inte satta sig utan forhandsvillkor i forhandlingar med Canada och Mexico om NAFTA, vilket i sammanhanget ar synnerligen underligt.
Mot den har bakgrunden ar din kommentar synnerligen naiv.
Jag tror uppriktigt sagt inte att Obama menar att han inte skall ställa krav alls när han sa "helt villkorslöst" eller hur det nu löd pa engelska. Sapass dum är han inte. Det är ju uppenbart att hans yttrande var menat att visa öppenhet snarare än att stöjda terrorister och diktaturer. Man far tänka pa att killen är en relativ "newbie" - vilket ju saklart har för- liksom nackdelar.
Visst spelar ord roll, men att märka ord pa det viset tror jag inte är produktivt. Hoppas pa en närmare utfragning om det i framtiden, sa man far höra lite mer av Obamas ställningstaganden. Om han nu blir kandidat.
Jag är inte naiv, jag är realistisk.
Reinfeldt, Persson, Bush och de flesta andra nuvarande och före detta västledare har gått många steg längre än att förhandla med folk som vill avskaffa demokrati.
De samtalar med, förhandlar med, gullar med och beväpnar folk som redan i praktiken har avskaffat och/eller krossat de flesta livskraftiga frön till den avart av demokrati som kallas parlamentarism.
Så har det alltid varit så länge som demokrati har funnits som begrepp.
Vi talar idag om Pervez Musharraf i Pakistan, Zenawi i Etiopien, Mubarak i Egypten, de saudiska kungahuset, med flera.
Att George W Bush är folkvald finns det många som har bestridit, både under valet 2000 och 2004. Skulle exempelvis Chávez ha anklagats för liknande saker som detta skulle han ha kallats för diktator av betydligt fler personer än liberala ledarskribenter.
Så spar lite på glöden i era brandtal.
IRA var kanske inte det bästa exemplet Gustav.
IRA var en armé som genom att belasta Storbritannien med sina dåd befriade större delen av Irland från den brittiska kolonialismen. De attackerade företrädesvis militära mål. De var sålunda inga terrorister de var en armé, som dessutom lyckades med sina värv (sånär som på Nordirland).
Eller du menade ett annat IRA kanske;-) men de samtalen fördes väl med Sinn Fein? Förhandling var det ju inte med britterna mer än till namnet dessutom.
Om man skall ingå en förhandling så måste det förutom finnas något som man är beredd att förhandla om, också finnas något som de andra vill ha som man är beredd att ge dem.
Visst tänker jag strikt. Erkänner. Men jag kan bara se en sak att samtal med FARC om. Det är att de möjligtvis kan få amnesti om de lägger ner vapnen. Detta skulle i så fall inte vara en förhandling, utan ett ultimatum.
De enda som hanterar detta med flygplanskapningar och gisslan på ett vettigt sätt är Israel. De ger aldrig efter, de låter terroristerna hellre döda gisslan. Vad är det då för mening med att ta gisslan?
När hade Israel en flygplanskapning sist?
Sedan tycker jag generellt att förhandling är det bästa sättet att lösa konflikter på. Exempelvis konflikten mellan Colombia och Ecuador.
Men när det gäller FARC så finns det lika lite att förhandla om som med Bin Laden eller Hells Angles.
Reinfeldt och persson. Vilka exakt är det som de har beväpnat säger du?
Bush, jo han har gjort en del dumheter (precis som många andra givietvis).
Du menar att den ena dumheten väger ut den andra? Så om min granne dödar min hund så är det ok om jag dödar busschaufförens hund?
By the way. Jag kommer sluta skriva hela mitt namn och förkorta det thomass från och med nu.
Jag menar inte det ursprungliga IRA fran början av seklet, utan det som de flesta förknippar med benämningen fran nyhetsrapportering; The Provisional IRA (i Nordirland) är väl den korrekta benämningen om jag fattat rätt? Sjuttiotal tills fredsavtal med mera strax innan sekelskiftet är tidsperioden. En tredjedel av de som dödades av dem var civila, vad jag kan läsa mig till - uppemot 650 personer ungefär. Men det var ju en konflikt i liten geografisk skala, som tur var. Och kanske skedde förhandlingen genom ombud, men likväl fungerade det att avveckla konflikten utan för stora konfrontationer.
Israel har kanske inga flygkapningar idag, men hur mycket annat konstruktivt har man lyckats med pa senaste tiden, vad gäller fredssträvandena? Skall medges att motparten ocksa är usel, men det verkar inte vara en strategi som leder vidare fran nagon av parterna. Religiösa idioter pa bägge sidor gör ju inte saken lättare heller.
Sen är jag tveksam till det här med att offra gisslan i de lägen där en sadan tagits. Det är ett utilitaristiskt perspektiv pa människoliv som inte är speciellt sunt - och för vad? Jag skulle gärna vilja se en strikt bevisning som säger att den hardline-policyn är det som hindrat flygkapningarna...
Rent specifikt för djungelgerillan med kidnappningsmani tror jag att man bäst besegrar FARC genom att lägga av att skydda gamla AUC-gubbar fran regeringshall och samtidigt stegvis legalisera kokainet som de gör sina pengar pa. Det kommer ju inte jänkarna att tillata men som lösning vore det bäst, tror jag.
Israel har gjort mycket dumt. Men en av deras smarta, och enda hållbara drag, var denna policy mot flygkapningar. Om de hade frigett någon ur fängelse varje gång något kapat ett flyglan hade de inte kunnat ha någon flygtrafik.
Terrorism är en värdelös metod ur militärt perspektiv. Men genom ovan nämnda metod (om Israel inte haft sin policy) skulle de kunna åsamka det civila samhället så stor skada att det fick ge avkall på sina principer och gå terroristerna till mötes.
Det enda sättet att hantera terrorism, förutom de rent legala, är att inte ge efter för fruktan.
Visst kan man säga att det är ett utilitaristiskt perspektiv. Vad är det för fel med det? Jag ser det dock som en regelutilitarism, och den varianten brukar människor inte ha så svårt att acceptera.
Givetvis skall man göra vad man kan för att frita gisslan. Alla möjliga sätt kan användas, men man skall INTE använda en metod som får det att se ut som om kaparna får ut något som helst av sin kapning.
Om metoden fungerat? kom igen, tror du för en sekund att de skulle vara fria från kapningar om kapningarna skulle fungerat?
Logiken är enkel. Ingen lägger ner resurser på en metod som uppenbart inte ger något.
Svårare blir det ju dock att bli av med självmordsbombare. De i sig kräver ju inget. De vill bara mörda i största allmänhet. Mördande i sig har ett egenvärde kan man säga.
De är de vid dådet icke närvarande ledarskiktet som sedan hotar med mer självmordsbombare om de inte får som de vill.
Hur som helst, den konflikten är så stor och komplicerad att jag inte tror jag skall försöka få ordning på den här och nu... En sista kommentar dock, jag tror inte Israel vill ha fred med palestinierna. Så länge konflikten lever har Israel övertaget.
AUC har ju demobiliseerats i stor utsträckning. Det är inte klart, men de är ju faktiskt villiga till detta. FARC fick samtidigt samma erbjudande som AUC, men de var inte intresserade.
Så AUC är idag villiga att lägga ner vapnen TROTS att FARC inte gör det.
Vad är FARC villiga att göra? Mer än våld.
Det är ju just det som krävs. Att man lägger ned vapnen i möjligaste mån och visar en viss återhållsamhet trots att den andra sidan inte gör det till en början.
Ju färre motståndare FARC har att demonisera utom den legitima regeringen (som bör agera återhållsamt), desto svårare lär det bli att nyrekrytera och desto mer marginaliserade lär de bli. Det är klart att man skall försöka sätta dit FARC när det går, både militärt och polisiärt såväl som socialt, men militära kampanjer som går till överdrift är inget bra medel.
Jag har inget emot själva användandet av militära medel när det har utsikter att fungera och jag är fullkomligt likgiltig till våldsutövares öde om de är den initierande parten, men just mot gerillarörelser brukar det ju gå så hiskeligt dåligt i det stora hela. Bättre då att arbeta långsiktigt.
Hej Tomas.
Du sade,
"IRA var en armé som genom att belasta Storbritannien med sina dåd befriade större delen av Irland från den brittiska kolonialismen. De attackerade företrädesvis militära mål. De var sålunda inga terrorister de var en armé, som dessutom lyckades med sina värv (sånär som på Nordirland)"
- Intressant det här du säger. Är du beredd att stödja ETA i Spanien också? I konskevensens nanm och med den uppvisade logiken borde du göra det. Även ETA angrep/angriper företrädesvis militära och statliga mål för att befria baskien från spansk kolonialism. Visst vet du att IRA beskylls för att de samarbetade med FARC :-)?
"AUC har ju demobiliseerats i stor utsträckning. Det är inte klart, men de är ju faktiskt villiga till detta. FARC fick samtidigt samma erbjudande som AUC, men de var inte intresserade"
- Tomas AUC krigar inte mot den reguljära armén. De krigar mot bönderna, civilbefolkningen, ELN och FARC. Vidare har de inte lagt ner vapnen och det förvånar mig att du skriver det (du skrev "som på när"). Du verkar något så när insatt i konflikten men antingen missar du det avsiktligt eller så vet du inte att AUC nu har bytt namn och agerar under flera olika sådana.
AUC kan lätt förhandla eller "lägga ner" sina vapen i samtal med den reguljära armén eller den colombianska regeringen. De krigar FÖR dem inte MOT dem.De delar intressen.
FARC krigar MOT den colombianska staten och paramilitärerna och har därför uppenbarligen svårare att gå med på en vapenvila med den reguljära armén än vad AUC har, eftersom man har OLIKA mål. Det är inte fallet mellan armén och AUC.
Att jämföra AUC:s "vilja" att lägga ner vapnen med FARC:s är trams.
Förresten, Erik,Tomas och Gustav och alla andra det finns en mycket bra sida om konflikten i Colombia. För den som vill lära sig mer om den surfa gärna in på den. Den är väldigt informativ och lärorik. Det finns mängder av videon som visar kopplingen, Colombianska staten- armén- paramilitärerna och mord på civila. Civila som INTE har något med gerillan att göra utan är aktiva "vänstermänniskor". Nu idag handlar senaste inlägget om en kvinna, vars pappa mördades på grund av sin fackliga engagemang,som även hon nu är mordhotad av den colombianska staten via paramilitärerna.Läs:
http://www.colombianatverket.se/node/444
Har tidigare just diskuterat att konflikten i Colombia är väldigt komplicerad på Eriks sidor och på min blogg och att den Colombianska staten bär huvudansvaret till att konflikten inte löses. Länken ovan är yttelrigare ett exempel på den terror som bedrivs i Colombia som hindrar att demokratiska alternativ växer fram i landet. De som hindrar det är den colombianska staten.
Nu om Något helt annat, Tidningen "El tiempo" från Colombia fortsätter att göra bort sig. Man publicerade en bild som sades vara Ecuadors utrikes minister i ett möte med den mördade Reyes. Idag ber tidningen om ursäkt till Ecuador för att mannen påbilden visade sig nu vara en argentinsk kommunist..
"Bevisen" man hade från början i de berömda datorerna verkar inte kunna uppvisa någonting, enbart en colombianska höger som är pranoid och manipulativ som inte drar sig för att ljuga för egna syften.
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Home Theater, I hope you enjoy. The address is http://home-theater-brasil.blogspot.com. A hug.
Larson kanske har sett innehållet i denna mirakeldator. Den kanske berättar också vem som mördade Kennedy och vem som var Jack the Ripper. Upplys oss Larson!:D
gustav,
"Ju färre motståndare FARC har att demonisera utom den legitima regeringen (som bör agera återhållsamt), desto svårare lär det bli att nyrekrytera och desto mer marginaliserade lär de bli."
FARC ar en rent kriminell organisaion som kidnappar folk och haller dem i manga ar, tills familjerna betalar stora summor for att fa ut sina anhoriga. De skyddar ocksa kokainsmugglingen genom sodra Colombia in i Venezuela. Sa deras rekryteringsproblem har ingenting att gora med "politiska" motstandare. Det ar helt och hallet en fraga om hur bra de kan betala folk for att bli kriminella hantlangare.
Jo S R, jag vet att de är det. Det är därför jag tycker att man skall bekämpa dem även med polisiära och militära medel. Men: Det är ju uppenbart att det finns politiska revolutionsromantiker utomlands som stödjer rörelsen. Att de därför även skulle kunna rekrytera förbittrad lokalbefolkning som utsatts för motsvarande gangsterfasoner fran övriga miliser, det är inte det minsta otroligt. Därför tycker jag att man bör försöka att marginalisera dem (ännu mer?) som jag beskrev ovan.
Och jag nämnde ju även att de tjänar pengar pa kokainsmuggling, vilket jag inte tror att man kan stoppa utan en stegvis legalisering av kokainet i sig.
Men du har alldeles rätt, det är till syvende och sidst en organiserat kriminell organisation och inte en befrielserörelse (skrattretande term överhuvudtaget i de allra flesta fall).
Alla:
När jag retoriskt frågade om någon verkligen trodde att Barack Obama stödde FARC-gerillan för att hans namn råkade finnas nämnt i ett av dokumenten på datorn, så anade jag aldrig i mina vildaste fantasier att det fanns folk som verkligen trodde på en sådan rövarhistoria och som inte uppfattade ironin. Uppenbarligen är blogghögern ÄNNU mer sinnessjukt konspiratorisk än jag hade föreställt mig, att döma av SR Larsons inlägg.
Gustav:
"Men du har alldeles rätt, det är till syvende och sidst en organiserat kriminell organisation och inte en befrielserörelse (skrattretande term överhuvudtaget i de allra flesta fall)."
Jag skulle heller inte kalla FARC för en folklig befrielserörelse, men vad menar du med "skrattretande term i de allra flesta fall"? Anser du t. ex. att den franska motståndsrörelsen under Andra Världskriget och ANC i Sydafrika INTE var befrielserörelser? Det anser jag iallafall, och är tacksam för att dessa befrielserörelser fanns och befriade sina respektive befolkningar från det nazistiska respektive apartheidförtrycket.
Jag menar att de flesta organisationer som av diverse debattörer kallas befrielserörelser inte är det, resultatmässigt sätt. De syftar väldigt ofta bara till att införa ännu ett auktoritärt styre, under annan flagg. Titta pa exempelvis Afrika efter kolonialismens fall, Sydafrika undantaget - ett otal rövargäng som kallar sig befriare, men sedan blir despoter. Mujahedinkrigarna i Afghanistan. Diverse gerillarörelser i Asien som sedan blev kommunistdiktaturer.
Givetvis finns det undantag, men de väpnade befrielsekamper som sedan inte utmynnat i auktoritär maktutövning och allt annat än ökad frihet för individerna är mer undantag än regel, vad jag kan se.
Gustav;
Jag delar din motvilja mot Mujahedinkrigarna i Afghanistan, och jag tycker oerhört illa om despoten Robert Mugabe i Zimbabwe. Men jag tycker att du har fel när du avfärdar dessa och andra gerillarörelser som inte varandes befrielserörelser.
Gör tankeexperimentet att afghanerna inte hade tagit till vapen mot den sovjetiska ockupationsmakten! Hade situationen varit bättre idag i Afghanistan? Troligtvis inte, och ryssarna hade fortsatt att ockupera och plåga befolkningen. Eller om Mugabe och Zanu/Zapu inte hade tagit till vapen mot den rasistiska Smith-regimen i Rhodesia, hade situationen varit bättre idag? Knappast, och samma argument kan anvvändas t. ex. i Vietnam. Alternativet till dagens kommunistiska enpartistat i Vietnam var INTE demokrati, utan en USA-stödd diktatur i form av en militärjunta utan folkligt stöd bland vietnameserna.
Sett i detta perspektiv så är det helt klart att de rörelser du pekar på var både folkligt förankrade och historiskt legitima. De var befrieleserörelser som befriade sina respektive länder FRÅN förtryck. Anders Ehnmark har dock skrivit en intressant bok där han pekar på den viktiga skillnaden mellan "befrielse" och "frihet". Det förra är en förutsättning för det senare, men innebär absolut ingen garanti. Men befrielse måste alltid föregå frihet, och vi kan inte avstå från att kämpa för befrielse bara för att friheten inte följer med automatik.
Hade jag befunnit mig i Afghanistan 1979 eller i Rhodesia på 1970-talet hade jag också tagit till vapen mot de regimer som styrde, även om jag visste att Mugabe respektive Mujahedin skulle komma till makten efteråt. Efterföljande diktaturer får bekämpas efteråt, men man kan aldrig acceptera kolonialvälde och diktatur med hänvisning till att motståndsrörelserna heller inte är snövita eller perfekta.
Ingen hade varit gladare än jag om kolonierna i Afrika hade kunnat frigöras med fredlig kamp. Men faktum är att bl. a. den portugisiska kolonialmakten vägrade att ge de afrikanska folken den frihet de hade rätt till, och då var den väpnade kampen det enda och högst legitima alternativet.
gustav,
Din ide om legalisering av kokain ar sa vansinnig att jag bara maste bjuda in dig att kommentera saken pa min blog. Skriv en kommentar pa vilken som helst artikel och vi kan diskutera saken darifran.
Larson,
Gjort.
erik svensson: men mujahedin förvandlades ju från "en" part i ett inbördeskrig till en motståndsrörelse först i och med Sovjets intervention (invasion). Kampen mot PDPA som föregick kan väl endast betecknas som befrielsekamp ifall man likställer alla väpnade uppror med befrielsekamp?
Vladi,
Först: Jag tror du missförstott det som Gustav insåg. Du skriver: "Visst vet du att IRA beskylls för att de samarbetade med FARC "
När man talar om IRA måste man inse att det finns ett antal organisationer som använt sig av detta namn. De jag beskriver som en legitim röerelse är de som just befriade Irlnad, utom Nordirland, från det brittiska väldet. Jag misstänker att du menar det IRA som verkar i Nordirland. Det är inte dessa jag syftar på som en legitim motståndsrörelse.
ETAs aktioner måste jag erkänna inte är en del av min kunskapsbas. Så jag avstår från att kommentera dem specifikt. Hittade dock följand citat från wikipedia som kraftfullt motsäger dina utsagor: "De metoder som används är främst bombdåd och mord, riktade mot myndighetspersoner, intellektuella, affärsmän och journalister. Organisationen finansierar sin verksamhet genom kidnappningar, utpressning, rån, vapenhandel och beskyddarverksamhet. De skickar bland annat ut brev till företagare där de uppmanar till att betala "revolutionär skatt" för beskydd"
Om de har mer rätt än du så är ETA i allra högsta grad en terrororganisation.
Frågan rent generellt kan jag bemöta.
Svaret är tudelat. Grundinställningen är givetvis det som du nämner, målen måste vara militära eller därtill angränsande. Kidnappning, mord etc av civila är terror.
Då kan man ju fråga sig om en nazistissk eller kommunistisk organisation som i Sverige ger sig på enbart militära mål skulle kallas legitim befrielsearmé. Mitt svar är nej eftersom det finns en demokrati i Sverige och således ett mycket enkelt sätt att byta regering utan våld. Under förutsättning att man har så vettiga argument att man kan övertyga en majoritet om sina argument. Kan man å andra sidan inte det är man inte heller värd makten.
AUC ja. De har fått en areal av Colombia som de får verka fritt i under tiden som diskussioner pågår. Vad Uribe de facto har sagt är att de mest brottsbelastade skall sitta max 5-10 år i fängelse. Alla i AUC är inte så förtjusta i det:-) De har alltså inte helt lagt ner sina vapen, men har för mig det är uppemot 20 000 som lämnat in sina vapen, det är delfraktioner av UAC vars ledare gett upp, tusentals legosoldater som lagt ner vapnen.
Kan tillägga att FARC också fick landyta att fredat få befinna sig under samtal mellan dem och regeringen, när sådant pågick.
Det är ju inte så att man inte försökt tala med FARC om nu någon inbillar sig det.
AUC och FARC är mycket riktigt motståndare. AUC anser sig försvara sig mot FARC. Förmodligen gäller vise versa. FARC vill kullkasta den demokratiskt valda regeringen. AUC vill utrader FARC. AUC och FARC är båda terroristorganisationer. Men den ena slåss mot staten, så det är ju inte precis någon konspiration att både AUC och regeringsarmén slåss mot FARC.
Du skriver: "Att jämföra AUC:s "vilja" att lägga ner vapnen med FARC:s är trams"
Jaha? Vad menar du, att både AUC och den legitima regeringen skall lägga ner vapnen innan FARC gör det? Ge dig!
Gustav,
Ditt inlägg March 17, 2008 6:29 PM kan jag nog i princip skirva under på.
Erik,
Du drar väldigt summariska och förhastade slutsatser. I varken Formosa eller Sydkorea har någon "befrielsearmé" kullkastat de forna militärdiktaturerna.
I dag är de välmående unga demokratier. Att jämföra med exempelvis Nordkorea och Vietnam. Historiskt har det ju visat sig att just kommunistdikaturer är exceptionellt duktiga på att fullständigt utarma ett land (bortsett från det vanliga förtrycket och mördandet).
Man kan alltså inte summarisk säga att en "befrielse" alltid är det bästa, speciellt om man vet att den bara leder till en ny diktatur.
Det är svårt att förutsäga historien...även om somliga verkar tro att Karl Marx kunde....
"I dag är de välmående unga demokratier."
Men shit har du sett den sydkoreanska militärpolisen in action?
Tomas,
"Då kan man ju fråga sig om en nazistissk eller kommunistisk organisation som i Sverige ger sig på enbart militära mål skulle kallas legitim befrielsearmé. Mitt svar är nej eftersom det finns en demokrati i Sverige och således ett mycket enkelt sätt att byta regering utan våld"
- Din fråga (eller liknelse?) är helt irrelevant för kontexten Sverige. En befrielsearmé är en sådan som krigar mot en ockupant, och som därför vill befria sitt territorium mot ockupanter. I en ockupation råder ingen demokrati. Mot vem skulle kommunister eller nazister i Sverige kriga med argumentet att de är ockuperade och därför kalla sig befrielsearmé? Intellektuell skärpning med liknelserna, tack.
Anledningen till att jag nämnde ETA var just därför att det var en organisation som från början tog till vapen mot FRANCOS fascistregim och därför att man upplevde sig som ockuperade (det måste du väl ha läst på wikipedia!)och ville ha ett fritt Baskien från Spanien (kom ihåg att Francos regim var förtryckande mot allt som inte var "spanskt", sålunda drabbades Katalonien och Baskien hårdast).
Därför ville jag veta ifall du var beredd att även stödja ETA, i och med att du stödde IRA med argumentet att deras kamp var legitim eftersom de kämpade mot en ockupant. Jag ville veta ifall du var konsekvent, det är du inte.
Observera att JAG ingenstans har sagt att jag stödjer FARC, ETA eller IRA. Fann bara det hela otroligt lustig att en sådan som du stödde IRA (kalla det den "ursprungliga") därför tog jag fram exemplet ETA.
"Du skriver: "Att jämföra AUC:s "vilja" att lägga ner vapnen med FARC:s är trams"
Jaha? Vad menar du, att både AUC och den legitima regeringen skall lägga ner vapnen innan FARC gör det? Ge dig!"
- Det framkommer väldigt tydligt vad jag menar om man inte selektivt väljer att feltolka mina utsagor, vilket du gör.
Det jag sade tidigare är enkelt och alla kan läsa mina tidigare inlägg i frågan.
AUC kan lägga ner vapnen därför att de och staten colombia har samma intressen. FARC kan inte det, eftersom deras krav är annorlunda en AUC:s.
Vad som krävs är det jag skrivit hundra gånger om men som du väljer att ignorera. Samtal och kompromiss från alla parter som är delaktiga i konflikten. Kompromiss är nyckelordet, endast så kan man lösa konflikten. Kompromiss innebär att man ger och tar. Man kan inte få igenom alla sina krav.
Om staten colombia, med sin allierad USA, tror att konflikten löses med våld, styrka, mord och tortyr och därför inte är beredda att kompromissa om något, då lär konflikten fortgå.
tja erik.
ville bara rekommendera dig en bok:
fungerande globalisering av joseph stiglitz
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9171732594
jävligt bra, även om hans språk är extremt torrt...
August:
Tack för boktipset! Jag gillar Joseph Stiglitz, och tycker att det är en ekonom med ovanligt stort civilkurage.
Mvh/Erik
Vladi,
Du skriver: "Din fråga (eller liknelse?) är helt irrelevant för kontexten Sverige."
Jag fullständigt hatar ordet "kontext". Det är ett sådant ord som brukar användas inom akademiska kretsar när man vill kasta sig med finare ord.
Smaka på: "Din fråga (eller liknelse?) är helt irrelevant för sammanhanget."
"Sammanhang" är ett utmärkt svenskt ord som betyder exakt samma sak.
Du skriver vidare: "En befrielsearmé är en sådan som krigar mot en ockupant, och som därför vill befria sitt territorium mot ockupanter."
Jaha, då kan ju inte FARC vara en befrielsearmé då, enligt din definition.
Nu är det ju inte så enkelt. Nazister tycker att svartskallarna och judarna har ockuperat deras land. Kommunisterna tycker att kapitalisterna har stulit deras land och sugit ut det och att landet därmed är ockuperat.
Sedan är ju frågan var gränsen går också. Gränser omdefinieras ständigt i världhistorien.
Detta kan man dra ut på i oändlig diskussion. Men slutligen ditt citat: "I en ockupation råder ingen demokrati." Det finns ett antal talibaner och andra starka förespråkare för ickedemokrati som har en annan åsikt. Alltså människor som lever i en demokrati men som anser de för en legitim kamp för "rättvisa" mot demokrati.
Så när det gäller att höja den intellektuella nivån på liknelserna så är det nog din nivå för de djupare tankarna i det som skrivs som behöver höjas.
Du skriver: "därför att man upplevde sig som ockuperade"
Precis min poäng. Vad folk upplever kanske inte andra upplever som sant. Under Franco var deras landsände och dess kultur uppenbarligen förtryckt. Men är den det idag? Vad som en gång började som ett fredligt studentuppror mot en diktatur urartade i ett kommunistiskt blodbad under det demokratiska Spanien.
Du skriver: "Därför ville jag veta ifall du var beredd att även stödja ETA, i och med att du stödde IRA med argumentet att deras kamp var legitim eftersom de kämpade mot en ockupant. "
Du läser inte vad jag skriver, eller så förstår du det inte. Jag sade aldrig att jag stödde IRA, jag sade att deras ursprungliga kamp var legitim. De som idag kallar sig IRA som du antagligen syftar på leder INTE en legitim kamp om man ser till de medel de använder.
Du skriver vidare: "Jag ville veta ifall du var konsekvent, det är du inte."
Nu är du verkligen ute och cyklar. Du drar en slutsats innan jag hunnit svara på dina frågor? Snacka om förutfattade meningar.
Som jag sade, jag vet för lite om ETA och det står för lite på Wikipedia (som du tydligen tycker jag skall läsa) för att skaffa mig en tillräckligt stor kunskapsbas för at ha en fast åsikt om deras historik.
Det betyder alltså att jag mycket väl kan ha ansett att deras ursprungliga kamp var legitim. Men jag kan inte ge ett rakt svar på det eftersom jag vet för lite om den.
Om de förde en kamp mot en förtyckare, vilket det kan tyckas, en kamp som inte riktade sig emot civilbefolkning, vilket det de första åren verkade som, Då var det en legitim kamp.
När de övergick till väpnad kamp med mord av civila som metod blev de snabbt en terroristorganisation.
Något som alltså startar som något av godo kan alltför lätt sluta som något av ondo. Att ETA av idag är terrorister torde stå bortom allt tvivel.
Säg mig, stöder du FARC och ETA?
nu var ju detta ett tag sen och kanske är det lite fånigt att kommentera idag, men jag har precis börjat läsa din blogg på allvar, och kommen så här långt undrar jag ju vad du har för inställning till Interpols analys av datorinnehållet, som ju fastslogs som äkta och omanipulerat? Din analys av läget var vad jag också kände, instinktivt inte minst, då när det begav sig, men jag måste säga att det nog finns en hel del som talar för Chavez-stöd för FARC. Om nu inte Interpol har skäl att ljuga eller något.
Elin:
I korthet kan jag väl säga att jag fortfarande är rätt så skeptisk, Interpol till trots. Det finns en hel del invändningar mot deras rapport, även från datorexperter, men jag är själv inte tillräckligt kunnig för att kunna avgöra vem som har rätt:
http://www.venezuelanalysis.com/news/3457
Oavsett hur den här historien slutar, så tror jag man ska vara skeptisk mot media och kolla flera källor, eftersom det är uppenbart att det pågår ett propagandakrig om opinionen mellan Chavéz/Venezuela och Uribe/Colombia.
Post a Comment