Dags att upplösa folket och välja ett nytt?

När den stalinistiska regimen i DDR (gamla Östtyskland) brutalt slog ner ett spontant arbetaruppror mot det styrande partiet så lär den legendariske pjäsförfattaren Bertholt Brecht ironiskt ha yttrat sig: "Är det inte dags för regeringen att upplösa folket och välja ett nytt?". Brechts ord är aktuella än idag, även om stalinismen är stendöd som politisk ideologi. Folkföraktet och misstron mot massorna och majoritetsstyret finns än idag, men förfäktas av andra politiska ideologier. Stalinisternas misstro mot folkmajoriteten har idag övertagits av borgerliga debattörer som Johan Stahl von Holstein och Marie Söderqvist som öppet deklarerar att de inte har förtroende för demokratin längre och värdet med allmän och lika rösträtt.

Även andra borgerliga debattörer går nu öppet ut och visar sitt ogenerade folkförakt. Varför ska man bry sig om sådana petitesser som folkopinioner och allmänna val, tycks andemeningen vara, när det i själva verket vore bättre med expertvälde och elitstyre. Det är skrämmande att se hur NATO-förespråkare nu går ut och talar om att "folket måste göras moget", och beklagar sig över att det fortfarande, på mycket goda grunder menar jag, finns en solid majoritet mot svenskt NATO-medlemskap.

När NATO nu är indraget i ett blodigt inbördeskrig i Afghanistan där per-capita förlusterna bland soldaterna är högre än under den Sovjetiska ockupationen, då är folkets misstro mot militäralliansen både förståelig och välbefogad. Att i detta läge misstro självutnämnda "experter" som förespråkar NATO-medlemsskap och inte vet mer än vanliga människor hur katastrofen i Afghanistan kommer att sluta, tyder på att folket är förnuftigt. Till skillnad från sina självutnämnda ledare och uppfostrare. Föraktet för folkmajoriteten och misstron mot demokratiska processer förenar gårdagens stalinister med dagens alltmer auktoritära borgerlighet som flirtar ogenerat med idéer om elitstyre.