Mer om massdöden i Irak

Jag har skrivit tidigare på den här bloggen om antalet offer för den USA-ledda invasionen av Irak, som ju applåderades initialt av de blodtörstiga krigshetsarna i Sverige på de liberala ledarsidorna, och som fortfarande försvaras av Folkpartiets nye ledare "Major" Jan Björklund. Allteftersom katastrofen i Irak blivit uppenbar för de flesta så har råttorna lämnat skeppet och det finns ytterst få övertygade försvarare kvar av Irakinvasionen, såväl i Washington som i Sverige. De få som finns kvar är de mest cyniska och förhärdade liberalerna på yttersta högerkanten, och de brukar ivrigt förneka och ifrågasätta alla vetenskapliga studier som publicerats och som dokumenterat den humanitära katastrofen och massdöden i Irak. Förnekandets anatomi hos dessa liberaler påminner om t. ex. den nazistiska medlöparförfattaren Knut Hamsun i Norge som i det längsta vägrade tro på koncentrationslägrens existens och judeutrotningen i Nazityskland. I bägge fallen förnekar man obehagliga vetenskapliga fakta av ideologiska skäl, och kritiken mot dessa fakta styrs av känslomässiga argument och en vägran att göra upp med sina egna ståndpunkter.

En tidigare studie i den medicinska tidskriften The Lancet, baserad på s. k. "klusteranalys" och intervju med ett stort antal slumpmässigt utvalda hushåll i Irak tydde på att 650 000 irakier hade dödats sedan invasionen 2003. Dessa förfärande slutsatser ifrågasattes av bl. a. Tony Blair, George Bush och de svenska krigshetsarna på våra liberala tidningar. En ny studie, som Ali Esbati tipsar om, baserad på intervjuer med ett stort antal irakiska hushåll visar nu att över en miljon irakier har mist livet sedan invasionen. Det är många människor det. Konflikten i Irak har utvecklats till en betydligt blodigare konflikt än t. ex. Rwanda 1994, Bosnien 1992-1995 eller det pågående lidandet i Darfurprovinsen i Sudan. Fortsätter det i den här takten kommer tragedin i Irak snart att närma sig den i Kampuchea mellan 1975 och 1979, under de röda khmerernas och Pol Pots blodiga styre.

Det är ironiskt, för just de röda khmerernas styre, Bosnienkriget och Rwandakrisen användes ofta som argument av liberalerna och de nykonservativa i försvaret av USA:s folkrättsvidriga invasion som påstods vara ett nödvändigt "befrielsekrig". Vi krigsmotståndare å andra sidan anklagades titt som tätt för att vilja stödja Saddams diktatur när vi ifrågasatte USA: s invasionsplaner. Historien gav oss krigsmotståndare rätt, tyvärr får man säga. Men den senaste studien aktualiserar ånyo frågan om liberalismens kollektiva skuld, och behovet av liberal självkritik och uppgörelse med den egna historien. Socialister och kommunister har tvingats förhålla sig till de förbrytelser som begåtts i deras ideologiers namn, bl. a. den i Kampuchea, men liberaler har hittills sluppit undan den nödvändiga uppgörelse med de brott som sketts i liberalismens namn.

Det är hög tid att liberalismen och liberalerna nu konfronterar sig med sin ideologis historia och tar avstånd från de oerhörda brott som begåtts i liberalismens namn. Och då tänker jag inte bara på den kriminella Irakinvasionen, utan även de andra brott som begåtts av liberaldemokratiska stater: Kolonialismen och slavhandeln i Afrika under 1800-talet, massmordet i Belgiska Kongo, atombomberna över Hiroshima och Nagasaki i Japan 1945, Frankrikes och USA:s massmord av civila i Indokina samt Storbritanniens brutala krossande av Mau Mau-upproret i Kenya på 1950-talet. För att bara nämna några exempel. Brott mot mänskligheten som såväl vad gäller lidande som antalet dödade med råge matchar de brott som begåtts under nazismen och i kommunismens namn.